Jag skäms över att vara i närheten av min bror och hans fästmö. Känslorna hon väcker med sina vackra former sin lättsamma och ständigt roande person. Dom får mig att må illa. Det går inte heller att bortse från det faktum att bror lyckas med allt han går in för. Om ett halvår har han sin andra examen. vad har jag.. ingenting. Han är för fan två år yngre än mig. Kommer aldrig kunna bli som honom. Men vad gör det. Det är inte som att det finns något bra i att kunna genomföra det man vill och få bli lycklig med vem man vill. Men det kanske bara är jag.Kommentera