Livet är inget annat än provisorium, och jag kan inte hantera det. Jag vill kunna tro att livet kan bli som jag vill. Jag vill kunna tro att det jag vill är realistiskt. Som att relationer skulle kunna vara varaktiga. Det finns inget som gör det här livet värt att leva. För varför ska man lägga ned all sin energi på något som i slutänden ändå inte betyder någonting. Jag finnar det obegripligt.
Förstår inte varför man har drömmar egentligen, dem är ju inget annat än självdestruktiva. Varför man gång efter gång försöker planera sitt liv. Det ända som är säkert är att inget kan bli som man vill. Förutom att man dör tillslut förstås. Vilket är tur.
Förstår inte varför man har drömmar egentligen, dem är ju inget annat än självdestruktiva. Varför man gång efter gång försöker planera sitt liv. Det ända som är säkert är att inget kan bli som man vill. Förutom att man dör tillslut förstås. Vilket är tur.