Amaranth

En gång för länge sedan när jag mådde som dåligast fanns en person som visade ett enormt intresse för mitt liv. Jag vet inte vem hon var, efter att ha överlevt var jag inte längre värd att tala med.

En gång för inte lika länge sedan sa en person som aldrig tidigare sett mig nykter eller egentligen vet vad jag gör. Att jag var bäst. Sedan dess vill hon inte tala med mig.

En gång för ett tag sedan var det enormt viktigt och tydligen skitkul om jag följde med på en tillställning. Så det gjorde jag och grymt kul var det tydligen att jag var med, trotts att jag aldrig ens fick komma till tals.

Om helt okända personer hävdar att mitt liv är så mycket värt att de skulle göra vad som helst för att inte låta mig dö, varför inte då visa att det inte är lögn det de hävdar att dem känner.

Trotts allt så är den enda slutsats man kan dra av detta beteende att dessa människor mår bra av tron att deras beteende skulle hjälpa en annan människa. Det är väll inte fel i sig, dom får ju trotts allt bättre självkänsla eller vad det nu är dem är ute efter. Men vad är det på bekostnad av.

Hade någon av alla dom som påtalar hur bra mitt liv egentligen är menat vad dom sa så hade den personen också försökt lära känna mig. Men jag har säkert helt fel.