När jag lägger mig i sängen på kvällen, det är den ensammaste stunden i mitt liv. Jag har inga sociala relationer. Det närmsta jag kan komma är att jag ibland säger hej till några kursare på universitetet. Jag borde lärt mig att hantera ensamheten. Det har jag inte. Det enda jag gör är allt jag kan för att slippa den. Har ständigt radion eller en film på, sällan för att se eller ens lyssna på utan för att tystnaden ska brytas. det är sånt jag skäms över att ens tänka på. Sånt jag ständigt försöker förändra utan att ha någon aning om hur.