Amaranth

Det är svårt att ha intresse för det omöjliga. Om man vill känna någon glädje i alla fall. Men överger man dom tankar man bär är man ju ingenting och det är ju jävla dåligt.. Jag är ingenting trotts endast skadliga tankar. Så vad det skulle vara som är så konstigt med att vilja vara någon annan vet jag inte. Det enda som är klart är att det inte finns något att hämta i ett liv som mitt. Men vem ska man vara istället. Ibland önskar jag att någonting bara gick att göra för en gångs skull. Att känna någon känsla av glädje över att få göra något man tycker är bra. För jag antar att det är en bra känsla. Men det är klart, är väll enklare att i tanken känna att något är bra också. Behöver ju inte ens betyda att det är bra egentligen, i verkligheten. får väll se. Någon dag kanske någonting visar sig.

Längtar lite till att fara ned till stockholm nästa vecka.

Jag hatar ju till och med den staden..

För övrigt känns det ju så där när man är på föreläsning där doktorn i psykologi talar om vikten av en bra uppväxt och tillgång till ett bra socialt nät och tryghet för att kunna hantera händelser på ett adekvat sätt. Det är då det blir lite svårt att fokusera. Då kommer dom ju bara frammryckande, tankarna, minnena dom erfarenheter som lärts genom livet. Men jag tittar åt ett annat håll.

 

Nä. om jag skulle konsultera tablettkartorna och göra mig vän med kudden.