Vad gör jag här

Så har snart den sextonde dagen detta år passerat. Har hunnit söka tvåhundra jobb på den tiden. Jobb som jag inte kommer att få, men jag har ju sökt och har man bara gjort det så löser sig ju allting. Eller hur, ja det är så ni säger. Att det finns en korrelation mellan att söka och att få.

På söndag är det deadline på examinationsuppsatsen i nuvarande kurs, jag har läst igenom kurslitteraturen två gånger och alla mina noter från dessa och föreläsningarna ett otaligt antal gånger. Ändå har jag ingen som helst aning om
vad det egentligen är jag ska skriva för att besvara frågeställningarna som givits.

På fredag är det introduktion till katastrofpsykologin, jag skulle ljuga om jag säger att jag ser fram mot den. Jag är så fruktansvärt dålig som inte ens kan studera ett ämne som jag verkligen tycker om. Jag har ingenting på ett högre läroverk att göra. Men vad har jag för val. Om jag hade varit förmögen att med nedtecknade ord kunna uttrycka vad det är jag läst. Då hade det kanske varit annorlunda. Men då hade jag inte varit sjuk heller. Det hade kanske varit bra om jag var någon annan. Men det är klart, någon annan det är de värsta man kan vara. Sig själv är under alla omständigheter bäst att vara hur dysfunktionellt man än är, för det har människor som inte vet bättre bestämt, dom som inga fel har.

Jag skulle göra vad som helst för ett jobb som gjorde det möjligt att leva ett
helt hyfsat liv. Ha ett jobb att gå till arbeta övertid bara för att reta livet ur stackars fackpampar och påvisa att enda sättet att tjäna mer är att offra mer.