Det finns ingen mening med att leva så här. Men mina föräldrar blir väll glada i alla fall. Min transsexuallitet är känd av alla i min bekantskap. Stötning och hat blandades i en enda massa. Jag kunde inte ta till mig någonting av det. Inget hade ju förändrats.
Nu börjar nästa kapitel i den dystra boken om det här livet. Den där det är dags att säga till alla dessa att det som en gång var inte längre är. Att oavsett vad jag vill så kommer jag aldrig att få någon hjälp. Jag kommer aldrig bli rättad. Aldrig bli tjej.
Hur det tas emot vet jag inte. Det är ju inte direkt den årdning som skulle vara förväntad. Enda fördelen är ju att det endå bara är en tät dödsångest som omger allting så det är ju inte som att det kan bli mycket värre i vilket fall som helst.
Men det är ok alla år som jag mått dåligt bekommer mig inte det är ju inte som att hela livet än så länge varit bortkastat. Bara till största delen. De där första tre fyra åren var ju ändå rätt bra överlag det var ju inte förens senare som allt började rämna.
Nu börjar nästa kapitel i den dystra boken om det här livet. Den där det är dags att säga till alla dessa att det som en gång var inte längre är. Att oavsett vad jag vill så kommer jag aldrig att få någon hjälp. Jag kommer aldrig bli rättad. Aldrig bli tjej.
Hur det tas emot vet jag inte. Det är ju inte direkt den årdning som skulle vara förväntad. Enda fördelen är ju att det endå bara är en tät dödsångest som omger allting så det är ju inte som att det kan bli mycket värre i vilket fall som helst.
Men det är ok alla år som jag mått dåligt bekommer mig inte det är ju inte som att hela livet än så länge varit bortkastat. Bara till största delen. De där första tre fyra åren var ju ändå rätt bra överlag det var ju inte förens senare som allt började rämna.
Men varför må dåligt över något sånt.