Kass dag.

Stressen som infinner sig när alla, en efter en, hittar kärlek gång på gång. Att undra om det någonsin kommer hända en själv. Det kommer att komma för dig också - kanske det värsta man kan höra.

Den som aldrig har varit kära längtar alltid efter det och det beror kanske inte på att man inte tycker om att vara själv eller klarar sig på egen hand, det handlar kanske om nyfikenhet. Vad vet jag.

Hur känns den där känslan alla talar om? Hur känns det att titta på något med ett hjärta som spårat och hur känns det i kroppen när man känner så starkt för någon att denne har makt över hela ens person? Hur känns det när någon kysser en. Hur känns kärlek.

Det värsta man kan höra är "Du kommer att få känna det en dag också". Det är precis som när någon med ett krossat hjärta får höra att tiden läker alla sår. Det är inget mer än lögn. Att det finns en för alla, det är också en sån där nödlögn människor sällan drar sig för att använda, varför, det hjälper ju inte på något sätt mot ångesten.