Om man lever hela sitt liv i sorg ständigt sökandes efter en gnutta själslig lycka men sedan finner sig liggande inför döden efter hela livets prövning. Hur kan man då glädjas över att man så länge hållit sig vid liv med hjälp av lögner istället för att för länge sedan förpassat livet till återvinningscentralen.
Jag finner det svårt. Omöjligt ärligt talat. Man vill ju ändå dö med en känsla av att man gjort något bra av livet och för det allra mesta gillat det. Eller? Jag vill nog det iaf.
Jag finner det svårt. Omöjligt ärligt talat. Man vill ju ändå dö med en känsla av att man gjort något bra av livet och för det allra mesta gillat det. Eller? Jag vill nog det iaf.