ibland försöker jag verkligen intala mig själv om att saker är på ett annat sätt. Att det skulle vara bättre. Det går aldrig. Det spelar aldrig någon roll vad eller hur andra sagt det. Det låter alltid lika, självklart, så logiskt. Så fullständigt omöjligt att lyckas ta till sig. Förstår inte ens varför.
Behöver hitta på något vettigt att göra i morgon. Något vettigare än att ta en promenad och bli sur och ledsen över hur fina alla andra är. Något vettigare än att se på kläder och saker i affärer som jag aldrig någonsin kommer kunna köpa.
Och vad i helvette är grejen med att skriva ett fint pm och sen avregga sig. Blir så jävla less på hur människor fungerar. Borde tala om för aspien att sluta tycka illa om förändring och bara acceptera att människor är usla svikande varelser och inget annat påhitt som att det skulle gå att få någon form av glädje i andra.
Behöver hitta på något vettigt att göra i morgon. Något vettigare än att ta en promenad och bli sur och ledsen över hur fina alla andra är. Något vettigare än att se på kläder och saker i affärer som jag aldrig någonsin kommer kunna köpa.
Och vad i helvette är grejen med att skriva ett fint pm och sen avregga sig. Blir så jävla less på hur människor fungerar. Borde tala om för aspien att sluta tycka illa om förändring och bara acceptera att människor är usla svikande varelser och inget annat påhitt som att det skulle gå att få någon form av glädje i andra.