Ibland hade det verkligen känts bra om man vore bra på människor. Om man vore lite intressent eller kanske till och med smart. Eller bara snygg. Det hade också gått bra. Det hade i alla fall inte varit sämre än den människa jag är. Men vad är det att vara ledsen över att inte ens klara av att kunna prata med andra. Eller ens skriva ett svar på ett meddelande. Det är väll bara så lite ska vara.
Jag har tröttnat på att visa respekt för alla människor som hela tiden tjatar om att allt blir bättre, men dom kan aldrig säga hur. Det stör mig tyvärr. Men det är väll bara en del av den ytlighet som faktiskt betyder allt.
Ibland hade det varit bra om jag kunde göra någonting för att jag själv ska må bättre men jag kan inte må bra av ensamhet hur mycket jag än vill. Ensamhet kan inte ge något bra. Dessutom är jag inte bra nog för att lära mig älska den. Eftermiddagen blev inte bra. Kvällen kommer inte heller bli bra. Allt är som vanligt. Hela den här grejen med att leva gör mig så jävla ledssen.
Jag har tröttnat på att visa respekt för alla människor som hela tiden tjatar om att allt blir bättre, men dom kan aldrig säga hur. Det stör mig tyvärr. Men det är väll bara en del av den ytlighet som faktiskt betyder allt.
Ibland hade det varit bra om jag kunde göra någonting för att jag själv ska må bättre men jag kan inte må bra av ensamhet hur mycket jag än vill. Ensamhet kan inte ge något bra. Dessutom är jag inte bra nog för att lära mig älska den. Eftermiddagen blev inte bra. Kvällen kommer inte heller bli bra. Allt är som vanligt. Hela den här grejen med att leva gör mig så jävla ledssen.