Segregationens symptom.

Problemet som vi återigen ser i Husby med omnejd är symtomen av segregation. Den farligaste rasismen är inte ett gäng trångsynta töntar som råkat få mandat i riksdagen, utan den som utestänger människor från samhället.

Det är förvisso bekvämt att peka på SD och säga att dom är de riktiga rasisterna. Vi "vanliga, bra människor" måste, om vi menar allvar med alla våra Nej tack-facebookgrupper och Bästa Beatrice-delningar faktiskt dra vårt strå till stacken för att skapa det samhälle som vi vill ha.

Segregationen finns inte bara i förorten. Den finns i innerstan såväl som i villastäderna och miljonprogrammen. I våra umgängen och våra arbeten. Det kan man ändra på.

Men som vanligt är det ju bekvämare att trycka tummen upp på en sida på Facebook eller auto-retweeta något än att ta samma tumme ur röven och faktiskt göra någonting. Föränding är ju lite farligt. Jag inser ju självklart också att det är politikernas sak att lösa och inte folkets det är ju på något vis självklart...