Ångestig dag.

Önskar att jag kunde hitta en vän. En person som tyckte om bild och form kanske till och med arkitektur. En person helt utan behov av att dissekera allt och slänga sig med bajsnödiga ord men ändå ha verklighetsförankrade tankar om det mesta.

En person som stod ut med att jag nästan aldrig har något att säga, och definitivt inte kan försvara det jag sagt. En som inte såg felet i att vara halvvägs till femtio och varken ha någon utbildning eller ett riktigt jobb.

Jag vet att det egentligen är för mycket begärt så liknande intressen behövs inte men det andra kan ju vara bra även om det är för mycket begärt i sig.

Om det bara existerade en sån... i verkligheten.

Håller på att bli förkyld. Nog för att promenaden ändå var rätt bra men den var ju helt klart inte värd det.