Att ha kunskap som man inte har.

Har läst all den icke- sociologiska literaturen som utgjorde krishanteringsprogrammets kurs- literatur dvs det som handlade om saker som krisledning, riskanalysering, förebyggande och sånt, det jag trodde att programmet handlade om. Någon examen kommer jag däremot aldrig att få. Så kunskapen är egentligen helt meningslös.

Under förra året och året innan läste jag skogsmästarprogrammets literatur. Saknar behörighet till det programmet. Och nog för att det är väldigt intressent, men kunskapen är likväl obrukbar.

Sen har vi all sjöfartslitteratur som genom åren lästs gång på gång. Det jag skulle vilja lägga hela mitt liv på men inte har någon som helst möjlighet till. För jag är inte behörig. Ett alternativ är att köpa utbildningen, men det är inte realistiskt. Här har vi riktigt meningslös kunskaper.

Men jag har ju senderat fritid. och det är väll alltid något.

Kanske hade någonting blivit bättre om jag någon gång påväg genom livet hade lärt mig att uttrycka tankar och slutsattser på ett för akademin acceptabelt sätt. Men en del saker är helt enkelt omöjliga.

Det är för mig vid skillnad på att redogöra för något inlärt och att skriva flera tusen ord om en frågeställning. Vet att det låter helt osanolikt. Men sån är verkligheten.