Det går inte.

Jag kan inte göra någonting bra. Jag vill skada mig en massa men jag har lovat att inte ta till självskadande. Men att utsätta sig själv för sociala situationer och andra människor är inget självskadebeteende även fast dess enda syfte är att tilfoga kraftig psykisk skada.. psykvården works in mysterious ways

Orkar inte leva. Jag föraktar ensamheten. Det fysiska och mentala haveri, samtidigt som jag är arg över att jag inte klarar av att göra mig själv bättre, att smärtan är paralyserande, när alla säger att det är något bra. Kanske har jag bara helt missuppfattat vad som är en positiv känsla...

Det är allt annat också. Jag vill kunna jobba eller plugga men ingen annan vill att jag ska kunna det. För då hade jag för lnge sedan avslutat en utbildning. Till och med hittat ett arbete.

Jag måste leva utan att vilja det. det är vad samhället vill trotts att jag inte kan tillföra det ett jävla något. Bara man överlever sig själv så blir allting så jävla bra. det är det enda som man behöver klara av för att bli lycklig i livet. Tydligen.