Drunknar i förtvivlan

allt jag säger och gör blir fel, alla tycker att jag är fel, jag pratar bara om saker som ingen är intresserad av, enligt andra är jag för tyst. Ständigt missanpassad och ingen skall fatta någonting om mig. Är tråkig och har inga egentliga intressen är bara yta och ytan är inte vacker. ingenting jag åtar mig blir rätt, alla klagar alltid och hånar, mitt liv och min smak gällande allting.
 
As he walks along the trail he's all alone. Tries to leave behind the demon that he draws along. He knows it's only in the mind it won't rain all the time. Nobody's on the road so he has to go alon.
 
Depression isn't just sadness, it isn't just a disease, it's like locking away your happiness, and throwing away the keys.
 
It's the blackest black. It takes away everything good, and tortures you with what it stole.

Depression isn't just an emotion, it isn't just a sickness of the brain, it's everything you've ever loved going down the drain.
 
It's the absence of hope, the dwelling place of fear, it takes your worst nightmares  and whispers them in your ear.
 
I mitt naiva sinne finner jag det ibland synd att ingen kan förstå och helt saknar viljan att ens försöka. Det gör mig fruktansvärt ledsen. Helt i onödan. För vetskapen om mänsklighetens natur sjunker inte in. Istället drunknar jag i förtvivlan.
 
Hade du sträckt handen in i mitt hjärta hade du nog känt att det finns något levande i mig. Men så sträckte du aldrig in handen och mitt hjärta pumpade aldrig blod.