It's no big deal.

Förstår inte vad alla har emot döden egentligen. Det är det enda som förenar oss. Men att välja döden framför ett liv av lidande är fel. Det är så jävla tabu så att det är bättre att tortera människor. Människan har klarat av att förtrycka allt annat levande genom att se lösningar.

Det är när man ligger där, på en säng jävel på tvångsvården som man inser hur jävla stört allt verkligen är. Människor som på fullaste allvar hävdar att man ska leva. Men varför och för vem.

Lever för att dom har bestämt att jag ska det. Så länge som möjligt hur trasigt liv man än har, hur stor belastning man än är för samhället. För världen är minsann så mycket bättre än vad jag uppfattar den som, jag är ju bara att trasigt koli som skickas fram och tillbaka. Man ska leva så enkelt är det bara. Någon anledning behövs helt enkelt inte.

Det finns över sexmiljarder sjuhundra miljoner människor och på fullaste allvar hävdar folk att hela världen skulle gå under om en person väljer att dö dör. Varför. Att dem för varandra är helt okända är oväsentligt. Att dem aldrig mer kommer att träffas är oväsentligt. Att dem aldrig gjort något tillsammans är oväsentligt. Att dem inte har något gemensamt är helt oväsentligt. För "världen kommer inte alla svara samma utan dig". Hur i helvette går en så ologisk tankebana ihop egentligen.

Fast det kanske bara är min likgiltiga syn på tillvaron som gör att jag inte bryr mig om att en för mig helt okänd människa dör. Eller så är det bara för att det helt enkelt inte angår mig.

Jag vill ha egenrätt på mitt liv. Varför kan jag inte få det...