Jag vet inte längre varför jag är medlem på de flesta forum jag är aktiv på. En gång var det litet vackert inspirerande, roande och stimulerande.
Nu innebär dom inte längre någonting av det. De enda som framkallas är ångest. Ångest över bilderna jag ser, texterna och kommentarerna jag läser. Ångesten över att all den inspiration som en gång föddes aldrig, aldrig kommer att kunna användas till någonting.
Och jag kan inte göra mig fri något utav dom. Tankarna består. Ångesten gror. Självhatet stärks. För det hjälper inte att välja, man måste bli vald. Vem sa föresten att det var bra att drömma, för den personen kan aldrig ha drömt.
There is a pinch of tobacco tucked into his coatpocket, and penny to pay the old man on the boat, he honours the rocks with a cruciform pose, singin' my love is like a red, red rose. In a single blow he's gone to the sea.
Nu innebär dom inte längre någonting av det. De enda som framkallas är ångest. Ångest över bilderna jag ser, texterna och kommentarerna jag läser. Ångesten över att all den inspiration som en gång föddes aldrig, aldrig kommer att kunna användas till någonting.
Och jag kan inte göra mig fri något utav dom. Tankarna består. Ångesten gror. Självhatet stärks. För det hjälper inte att välja, man måste bli vald. Vem sa föresten att det var bra att drömma, för den personen kan aldrig ha drömt.
There is a pinch of tobacco tucked into his coatpocket, and penny to pay the old man on the boat, he honours the rocks with a cruciform pose, singin' my love is like a red, red rose. In a single blow he's gone to the sea.
I hanns blick fanns all världens sorgsenhet bedjande både kärleksfull och grym.