Nyss när jag som vanligt efter min midnattsmil gjorde allt för att hetsa i mig en av philip morris röda så hälsade en av de insläntrande grannarna på mig. Det tyckte jag om. Försöker intala mig att det tyder på någon form av omtanke. Men mitt rationella jag misstänker att det nog snarare handlar om ett misstag från hennes sida.
Skulle behöva sova. Men jag känner ingen trötthet. Istället dråter jag. Förtvivlan och ångest det är dom enda känslor som finns i verkligheten. Men hur hjälper det mig. Jag skulle vilja ha modet att sova själv. Ha modet att trivas i mitt vida tomrum. Men hur hittar man det. Hur hittar man något sådant när rädslan är långt mycket större.
Blir inget stockholm nästa vecka. Fortsätter det så här blir det inte i år. Blir snart hemlös också. Livet går så väldigt bra så jag vet inte vad jag ska göra av all positivism som flödar in... it was only fantasy. The wall was too high,as you can see. No matter how he tried, he could not break free. And the worms ate into his brain.
Skulle behöva sova. Men jag känner ingen trötthet. Istället dråter jag. Förtvivlan och ångest det är dom enda känslor som finns i verkligheten. Men hur hjälper det mig. Jag skulle vilja ha modet att sova själv. Ha modet att trivas i mitt vida tomrum. Men hur hittar man det. Hur hittar man något sådant när rädslan är långt mycket större.
Blir inget stockholm nästa vecka. Fortsätter det så här blir det inte i år. Blir snart hemlös också. Livet går så väldigt bra så jag vet inte vad jag ska göra av all positivism som flödar in... it was only fantasy. The wall was too high,as you can see. No matter how he tried, he could not break free. And the worms ate into his brain.