Inget skäl att leva.

Jag vet inte vad som hände igår. Av någon anledning trodde jag att det där med att gå på okal, det kan ju vara kul och bra och så. Inte någonstans. Det var precis lika fruktansvärt som alltid tidigare.

Istället gick jag hem. började läsa forumtrådar och bloggar och mitt redan sönderslagna inre förstördes än mer. Jag förstår inte hur jag kan vara så dum. Hur jag har så dålig insiik. sån frånvaro av diciplin att självskada är det enda jag är kapabel till.

Jag vet att jag mår fruktansvärt dåligt av att läsa om andras liv, om samhället, allt. Men jag gör et ändå, för jag är inte ens hälften så dum i huvudet som jag vill tro.

Men det är bra att ha en egenskap att vara riktigt stolt över sägs det så jag får väll vara stolt över hur bra jag är på att kasta mig själv ut i ett evigt fallande ut i dödens tomrum. Det finns ändå ingen anledning till att en sån som jag ska leva i den här verkligheten.
 
Psykologen säger att det är bra att skriva av sig Känner mig inte ett dugg bätte. Synd att frökenaaspieehjärnan inte har vett att fungera som samhället säger att den ska. Jag är så trött på att hela tiden bli leddsen av min oförmåga. Över att det är så jobbigt det som jag känner.
 
Ska försöka sova lite nu.
Kväljande och illamående kryper hon ihop ytterligare mot väggen.