Nattsud.

September det är mycket bra äntligen lite höst. Vilket också betyder att det var fyra år sedan jag sist komma en flicka in på kroppen. Både patetiskt och tragiskt på samma gång. Skär i kroppen bara tanken.

Det är lite som med den där tösen som klängt på bror sedan urminnes tider hon är oemotståndligt vacker och bär en alldeles för vacker personlighet för att vara sann.

Ångesten håller ett nästintill bedrägligt svagt tag om halsen. Tar det med ro. Situationen kan i morgon vara den helt motvända men det kan även en helt vanlig dag.

Jag är ju jättebra på det här med att sy saker, eller att börja sy något och sen aldrig slutföra det. Men funderar på om det kan bli ändring på det för jag hittade i dag när jag slösurfade en oerhört vacker jackmodell, tyvärr har jag inte 1000£ över så anda chansen är att göra själv eller bara glömma vad jag såg. Men det är lite av en omöjlighet.