Den där värmen.

Jag vet inte vad som är värst med den här årstiden egentligen. Att det är omöjligt att vistas utomhus på grund av värmen. Att det är omöjligt att vara klädd på ett bra sätt. Att alla andra är klädda så nice. Eller att det är tre miljarder människor på de få trevliga platser som finns i staden och som under resten av året lämnas ostörda. Det enda som är säkert är att jag hatar sommaren. Hatar.

Men det är ok. den är ändå bara återupprepande och pågår sällan mer än en sex sju månader. så då det borde  inte vara omöjligt att acceptera att leva med skiten så småning om.

Kanske blir det bättre, kanske accepterar jag endag att det helt enkelt är bäst att bara stanna inomhus. Har dock svårt att se hur det skulle gå till. Känns som att det är ungefär lika enkelt att acceptera värmen som att acceptera sig själv för den en tvingats till att bli. Om det är så så vet jag redan nu att det bara är ännu ett skäl till att helt sluta försöka. Omöjligheter bör ingen lägga energi på.

Men det är ändå bra att väremn finns för det är de enda nu existerande som jag hatar mern än mig själv. Och det är ju bra. Att det finns något som alltid kommer att vara värre. och aldrig kommer att gå att göra något åt.