Fem söndagstankar.

Ibland tror jag att vänskap bara blir viktigare och viktigare i denna värld av utbytbarhet och minskande mänskligt värde. Då kan nog något som en relation utgöra en motpol i något bestående och tryggt. Men vad vet jag. Kanske är det bara desperationen som ter sig i ännu en tanke.
 
Sverige kommer aldrig att drabbas av ett krig... och det har ni helt rätt i. som de flesta fick lära sig när vi var små, det aldrig är ens fel att två träter. Sverige kan bli okuperat däremot. Men hamna i krig, knappast. För att ha ett krig krävs två stridande parter. Sverige kommer aldrig att kunna bli en av dom. Inte med det här folket och det här politiska etablisemanget.
 
Den som lever i övertygelsen att en militär enbart dödar människor, torde också leva i övertygelsen att poliser enbart dricker kaffe och slår invandrare somenkulgrej, att brandmän enbart räddar katter ur träd, att banktänstemän enbart är svin, att politiskt våld är ohygligt fel fast bara ibland. Ja listan över trångsynthet och idioti kan bli lång.
 
Tjuvlyssnat på allmänheten. Hör en kille på pendeltåget som trött beskriver sitt jobb med att "de har mig i koppel hela tiden". Tråkigt för honom men... Oj oj oj. Folk är så tokiga alltså, begriper ju ingenting. Jag skulle bli jätteglad om jag fick va i koppel hela dagarna på mitt jobb.
 
Att betala för ett vattenbombnimgsflygplan tror jag ingen är berädd att göra. Besättningar ska tränas kontinueligt, löner ska betalas och oringar ska smörjas... Det handlar om många och åter många miljoner kronor per år som vi kan lägga på annat. Skolor exempelvis, eller betydligt mångsidigare helikoptrar, eller varför inte bara mer resurser till rtj över lag, För vi kommer inte behöva den typen av flygplan så ofta att priset för systemet kommer att vara försvarbart av någon regering. Men nej, populismen vet inga gränser och samhällsekonomi har aldrig varit av intresse för valfläskhärsknapolitiker.