(Varning, kan innehålla spår av okonventionella livstankar)
Jag behöver att du motiverar mig, att du lyckas locka fram den bästa varianten av mig som jag kan vara och att du motiverar mig till att vara henne.
Jag behöver att du kan vara stark när jag är svag, jag behöver att du står kvar när jag är totalt omöjlig.
Jag kommer för eller senare komma till en punkt där jag skjuter dig ifrån mig, trotsar varenda ord, jag kommer käfta emot.
Jag kan bli omöjlig, Vi kommer inte längre prata om att jag är olydig, men, istället för att piska mig blodig, istället för att ge upp, istället för allt det där du kommer vilja göra mot mig - Ta ett steg tillbaka, prata med mig, visa mig på nytt att du är värd att följa, att det är du som bestämmer, sen, sen får du göra allt det där andra du vill göra mot mig.
Jag behöver att du förstår att för mig är det inte något som slutar när vi lämnat sovrummet. Jag behöver att du förstår mitt behov av maktförskjutningen även annars, ja hela tiden. Jag behöver att du förstår att jag känner mig trygg när du bestämmer vardagliga saker åt mig.
Jag behöver känna att du ser mig som människa, med fel och brister, med egenheter och jobbigt bagage.
Jag behöver känna att du kan göra vad du vill med mig, men jag är också Gabriella som är barnsligt förtjust i design och färska jordgubbar med socker, och som ibland bara behöver kramas i timtal, och du ser det, och att det inte är fel med att vara bara Gabriella. (Nej jag har inte juridiskt bytt namn..än)
Jag behöver att du förstår att det enda som verkligen gör mig glad, är att göra dig glad.
Om det så är att är att plugga åtta timmar varje dag, ha på mig vissa kläder, spendera en timme varannan dag på gymmet eller säga en viss mening dagligen.
Det gör mig glad, för jag tänker på dig hela tiden jag gör som jag blivit tillsagd. Det gör mig glad, för jag vill ständigt utvecklas - för min skull och för din skull.
Jag behöver att du vill att jag ska utvecklas, att du ger feedback. Att du gärna lär mig nya saker, att du gärna ser mig lära mig nya saker. Att du kräver att jag lär mig nya saker. Att stå på samma ställe inte är ett alternativ.
Jag behöver att du ställer krav.
Jag behöver att du är såpass mycket över mig, att du är såpass viktig för mig, att den största rädsla jag har är att göra dig besviken. Att göra allt mina sinnen kan för att aldrig svika. För jag vill att du är stolt över mig.
Det behöver jag, och jag vet att jag inte ens har någonting att ge som är i närheten av allt du kommer ge mig. Det enda jag kan ge dig är min kärlek till dig.
Jag vågar inte ens tro att du finns. Hur mycket jag än önskar att vi skulle hitta varandra. Det få mig att må dåligt att veta att du kanske inte finns... och skulle du finnas, varför skulle du välja en så värdelös person som mig när det finns så många bättre.
Jag kommer aldrig att hitta den jag behöver. Lets face it, vad är chansen att det finns någon som skulle klara allt det där, plus alla mina andra brister, plus hela könsidentitetsfrågan, Och samtidigt inte sluta leva ditt eget liv till fullo...
Jag behöver att du motiverar mig, att du lyckas locka fram den bästa varianten av mig som jag kan vara och att du motiverar mig till att vara henne.
Jag behöver att du kan vara stark när jag är svag, jag behöver att du står kvar när jag är totalt omöjlig.
Jag kommer för eller senare komma till en punkt där jag skjuter dig ifrån mig, trotsar varenda ord, jag kommer käfta emot.
Jag kan bli omöjlig, Vi kommer inte längre prata om att jag är olydig, men, istället för att piska mig blodig, istället för att ge upp, istället för allt det där du kommer vilja göra mot mig - Ta ett steg tillbaka, prata med mig, visa mig på nytt att du är värd att följa, att det är du som bestämmer, sen, sen får du göra allt det där andra du vill göra mot mig.
Jag behöver att du förstår att för mig är det inte något som slutar när vi lämnat sovrummet. Jag behöver att du förstår mitt behov av maktförskjutningen även annars, ja hela tiden. Jag behöver att du förstår att jag känner mig trygg när du bestämmer vardagliga saker åt mig.
Jag behöver känna att du ser mig som människa, med fel och brister, med egenheter och jobbigt bagage.
Jag behöver känna att du kan göra vad du vill med mig, men jag är också Gabriella som är barnsligt förtjust i design och färska jordgubbar med socker, och som ibland bara behöver kramas i timtal, och du ser det, och att det inte är fel med att vara bara Gabriella. (Nej jag har inte juridiskt bytt namn..än)
Jag behöver att du förstår att det enda som verkligen gör mig glad, är att göra dig glad.
Om det så är att är att plugga åtta timmar varje dag, ha på mig vissa kläder, spendera en timme varannan dag på gymmet eller säga en viss mening dagligen.
Det gör mig glad, för jag tänker på dig hela tiden jag gör som jag blivit tillsagd. Det gör mig glad, för jag vill ständigt utvecklas - för min skull och för din skull.
Jag behöver att du vill att jag ska utvecklas, att du ger feedback. Att du gärna lär mig nya saker, att du gärna ser mig lära mig nya saker. Att du kräver att jag lär mig nya saker. Att stå på samma ställe inte är ett alternativ.
Jag behöver att du ställer krav.
Jag behöver att du är såpass mycket över mig, att du är såpass viktig för mig, att den största rädsla jag har är att göra dig besviken. Att göra allt mina sinnen kan för att aldrig svika. För jag vill att du är stolt över mig.
Det behöver jag, och jag vet att jag inte ens har någonting att ge som är i närheten av allt du kommer ge mig. Det enda jag kan ge dig är min kärlek till dig.
Jag vågar inte ens tro att du finns. Hur mycket jag än önskar att vi skulle hitta varandra. Det få mig att må dåligt att veta att du kanske inte finns... och skulle du finnas, varför skulle du välja en så värdelös person som mig när det finns så många bättre.
Jag kommer aldrig att hitta den jag behöver. Lets face it, vad är chansen att det finns någon som skulle klara allt det där, plus alla mina andra brister, plus hela könsidentitetsfrågan, Och samtidigt inte sluta leva ditt eget liv till fullo...