Ibland.

Måna Sahlin denna föletång i svensk politik, hävdade igår att "ibland är politik på allvar" rent spontant tolkar jag det som att politik oftast inte är det ur hennes synvinkel.

De skulle i så fall styrka en tes jag länge haft, nämligen att politiker egentligen inte har något existensberättigande, dom ska då fan inte ha almogens pengar i alla fall.

Tanten hävdade iof att våldsbejakande extremism inte är ett problem i delar av den autonoma vänstern... så hennes verklighetsbild är ju... rätt besvärande med tanke på det senaste uppdraget.

En person som ska samordna arbetet mot "våldsbeakande exstremism" borde ju intresera sig för ALL våldsbeakande exstremism... men vad fan vet jag. Alla politiska parter var iof överens om att enbart högerns våld utgjorde ett problem för demokratin... Fint.
 
Men varför skulle politiker vara konsekventa i sina åsikter. Varför skulle en person som har så "mycket erfarenhet" av att bli hotad av exstremister från ena sidan erkänna att även sin egna har brister... det vore ju att föråda de egna leden, osolidariskt och inte alls för kollektivets bästa.
 
Varför är det för mycket begärt att begära av personer som är emot våld att bekämpa all form av våld? Varför är det för mycket begärt? Varför är högerns politiska våld hemskare än vänsterns? Borde inte allt politiskt våldsbejakande, all politisk exstremism vara lika fel?
 
Varför är det värre att slå en person som vill skapa en socialistisk totalitär stat utan respekt för oliktänkande än att slå en person som vill skapa en nationalsocialistisk totalitär stat utan respekt för oliktänkande? varför? Det är för fan precis lika jävla vidrigt båda delarna.
 
Eller juste om allt politiskt våld var fel så skulle ju det betyda att alla är lika, och så kan det ju inte vara. Hur skulle det se ut om en "antifascist" som använder våld mot sina politiska motståndare var lika dålig som en "fascist" som använder våld mot sina politiska motståndare.. sjuk tanke.
 
... och så fattar inte folk varför världen inte kan bli en bra plats...