Rolf Gustavsson är nästan lika bitter som jag är över samtiden.

En gravallvarlig yngling kom på besök. Han skulle övertyga mig om att huset skulle anslutas till fibernät.

Genom fiberoptiken skulle fastigheten bli ”framtidskompatibel”. Det låter så flott att jag misstänker att det härstammar från någon påkostad intensivkurs för unga försäljare.

”Framtidskompatibel”. Vad är det? Jag frågade ynglingen vad han visste om framtiden och varifrån han hämtade den insikten.

Först blev han stum och sedan bubblade han om att all kommunikation blir digital för att landa i sin övergripande slutsats. Behovet av att bli ”framtidskompatibel”.

En gång i tiden hette det inför yrkesvalet att ”statens kaka är liten men säker”. Den kakan är numera allt mindre och allt mer osäker.

Glenn Strömberg tjatade om att ”Passningen kommer säkert som ett brev på posten”, vilken post? Menar han snigelposten eller den som man efter ytterligare en dag i Sverige hämtar på Ica eller på bensinmacken?

Ännu mer otidsenligt blir ett uttryck innan järnvägen blev nedlagd. ”Det går som tåget”, hette det.

Skulle Catharina Elmsäter-Svärd i dag använda det uttrycket? Folk skulle gapskratta, möjligtvis gråta.

Vi minns ju den oförglömliga tröst hon en julhelg gav passagerarna på ett tåg som fastnat i en snödriva, De fick rådet att helt enkelt fira jul vid en annan tidpunkt.

Flexibel julhelg låter lika ”framtidskompatibelt” som planerna på att bygga nya stambanor. Om och när de förverkligas så har åtminstone inte jag någon framtid.

För egen del har jag i högsommarvärmen inte ens ambitionen att vara ”samtidskompatibel”.