Skjut mig.

Ångesten över att spendera varje dag med att äta en massa jävla skit istället för att göra någonting bra mot mig själv är okontrollerbar. Varför kan jag aldrig bara lära mig. hur jävla svårt är det egentligen.

Ångesten över att spendera varje dag med att gå två mil med de där tio kilona på ryggen bara för att ha någonting att spendera tiden på. Varför kan jag aldrig bara lyckas få ett jobb. Är det för mycket begärt av livet, en ärlig jävla inkomst..

Ångesten över att spendera varje dag med att söka alla dom där förbannade jobben... det är inte värt de. Det är fan inte positivt någonstans att göra någonting som man vet skadar en själv. Det finns en medicinsk term för det självskadebeteende.

Ångesten över att vid den här jävla åldern inte ha lyckats med att sluta bo hemma hos föräldrarna. Det är fan mer patetiskt än ensamheten jag lever i. Fast varför må dåligt. Jag förtjänar ändå inte ett skit bättre.