Det blir aldrig bättre någonting. Jag förblir precis samma vidriga mäniska i precis samma vidriga mäniskokropp. Aldrig kommer jag se mig själv. Aldrig kommer någon annan se den jag är. Men det är så livet fungerar. Det är bara att må dåligt över det eller ge upp. Oklart vad som är minst fel. Jag är världens sämsta. Jag har inte ens rätt förutsättningar att utgå från. Men det är ok alla kan väll inte bli rätt skapta. Förstår verkligen inte hur jag kan må så dåligt över att veta att jag aldrig kommer att kunna se mig själv. Ens känna mig själv. Patetiskt