verkligheten.

Jag vet inte varför riktigt. Jag förstår faktiskt inte alls. Det blir alltid likadant. Oavsett metod. Oavsett vilja. Jag fortsätter på fel väg. Jag duger inte till något förbannat skit. Men det är ok. Det går Inte att förvänta sig att något ska bli bra. Det enda som med säkerhet kan upplevas är att dö. Olycklig ensam och utan att ha haft något av vad som krävs för att förverkliga tankar