Det händer så ibland att jag uttrycker den starkaste vilja att dö, de är den enda tanken jag har i mitt huvud under långa perioder. Jag pratar ibland om det, men oftast tiger jag. Vad jag behöver, är att ligga i någons famn tills jag gråtit ut och all emotion försvunnit ur min kropp. Då vill jag inte höra att jag är bra. För det är ingen verklighet för mig. Jag vill faktiskt inte höra något ord alls. Men jag vill att du lyssnar på mig om jag säger något, och håller om mig. Håller mig nära. Jag behöver höra dina andetag. Känna dit hjärta och dess närhet.
Jag vet att jag aldrig kommer att må bra, aldrig kommer utstråla något som gör att någon kommer intressera sig för mig. Jag är inte en sån som kommer hitta någon självsäkerhet. Jag kommer aldrig bli charmig eller rolig, bra på att läsa andras tankar eller lära mig några av alla sociala grepp som krävs för att kunna vara nära, lära känna andra. Hitta, förtjäna och förvalta den djupaste av vänskap. De står bortom allt jag förmår.
Ändå är jag störd nog att ibland tro att det kan gå att hitta någon som jag inte ens tror finns. Men det hade varit fint en dag om vi fann varandra. För fint för att vara sant, men likväl fint. Skäl till liv hade det ändå skänkt de sista splittret av mina känslor.
Jag vet att jag aldrig kommer att må bra, aldrig kommer utstråla något som gör att någon kommer intressera sig för mig. Jag är inte en sån som kommer hitta någon självsäkerhet. Jag kommer aldrig bli charmig eller rolig, bra på att läsa andras tankar eller lära mig några av alla sociala grepp som krävs för att kunna vara nära, lära känna andra. Hitta, förtjäna och förvalta den djupaste av vänskap. De står bortom allt jag förmår.
Ändå är jag störd nog att ibland tro att det kan gå att hitta någon som jag inte ens tror finns. Men det hade varit fint en dag om vi fann varandra. För fint för att vara sant, men likväl fint. Skäl till liv hade det ändå skänkt de sista splittret av mina känslor.
... you run and you run to catch up with the sun but it's sinking, racing around to come up behind you again. The sun is the same in a relative way but you're older, Shorter of breath and one day closer to death. Every year is getting shorter never seem to find the time. Plans that either come to naught or half a page of scribbled lines...
Men det finns ändå värre fel.. som vad jag ser när jag står framför en spegel. Blir ju inte något bättre av att tänka istället. Men bra med olika grader av smärta.