Självhatet.

Jag är så jävla less på att slösa bort livet. jag har för många viljor som inte har någon betydelse alls. För mycket jag vill göra som jag aldrig kommer få chansen till.

Jag hatar att jag inte stark nog för att inte jämföra mig med andra. Kanske särskilt inte betydligt yngre som kommit längre i sina liv än vad jag har. Mycket, mycket längre.

Jag hatar att jag inte kan sluta läsa andras bloggar, dagböcker och flöden, ständigt ska titta i andras gallerier och portfolier. Jag vet att det får mig att gråta att det får min ångest att nå ständigt mörkare kvävande tillstånd. Ändå gör jag det.

Jag hatar mitt liv. Jag hatar att tvingas till att leva med den här kroppen. Jag hatar min fullständiga oförmåga att bli vän med någon. Jag hatar att min vilja inte är av betydelse. Jag hatar att allt jag vill resulterar i misslyckande och sorg.

Men jag respektera att alla inte kan få bra liv. Jag vill acceptera det i alla fall.
Det hade underlättat.