Amaranth

De står med sina armar om varandra, en blandning av hud, så fulländad där havet möter land. Hon vill säga honom sanningen. Men vinden slukar hennes ord där havet slutar. Hon håller hans hand, tvekar och kysser honom på kinden.

Hon bär på skymningen i hennes hjärta och vet att hon måste vittra bort. Hon lägger sitt huvud i hans knä och ber om en sista kyss.

Och han kysser henne där havet slutar. Hennes läppar mjuka och bleka och hans ögon tåras. Deras sista kyss var så länge sedan att han knappt längre minns.

Kommer dö ensam och ledsen. Det är den enda slutsatts som kan dras. Jag har ändå inga svar. Hade jag någon gång haft svar hade jag inte alltid varit i ensamhet. Hade kanske till och med haft vänner o ett vettigt innehåll, ett normalt liv, med normala problem och normala lösningar. att tro att man vet något om en annan människa är att begå självbedrägeri och det är inget mer än skadligt, me det beror förståss på om man är inteligent nog till självinsikt.

Det är lönlöst. Bara att acceptera. Får nöja mig med kemisk lycka och betald närhet, hur tabu det än är, eller så får jag kastrera mig helt enkelt så jag passar in i normen, eller någon annan kanske har något bättre förslag. det gör inget det kommer ändå inte inträffa har inte pengar nog för att få något sånt. Bra liv det kommer bli iaf... lika bra som nu och igår, inte värt att leva.

Det skulle vara bra att inte vara oförmögen att svara, att tänka, att prata. Bra skulle också vara att inte vara rädd för ensamheten att inte gråta av den. Det skulle vara bra om ingenting var som det är. Då skulle allt vara kaos inte bara innehållet i min hjärna.

oälskbar.

 

Halvdag är väldans trevligt. Bortsett från att det ger en massa timmar som måste spenderas. Men börjar man med att gå och ta tåget till Uppsala bar för att dricka kaffe så är man en bit på vägen men nog hade det känts bättre med en laddad mp3-spelare. Gick hela vägen till botaniska innan jag kom fram till att jag inte riktig var klädd för orkanen som härjade ute.

Sedan jag köpte mig en klocka har min mobiltelefon blivitt obsolet. Ja det går nog att säga för jag har ingen som helst användning för den. Var tvungen att be telia återaktiveera nummret i dag. Det är rätt talande kände jag. Men någon dag kanske den kommer göra någon nytta.

Funderar på vad jag ska göra i morgon. Nynäs kanske. Borde ta typ fyra timmar att åka till Uppsala om jag åker via Nynäs. Tror på det. Ska ju blåsa typ hälften så mycket där som hemma iaf så någon fördel finns det ju iaf. Tror på det. Fast nej valborg, får hitta på något annat helt enkelt. shit happens.

 

Livet är så väldans innehållsrikt att det är svårt att hinna med. Klarar ju inte ens att ha tio bollar i luften. Fast det är nog bättre med en i handen. Även om ingen annan ser fördelen med det. Men nu klarar jag itneens av det så det är inget problem.

Tänker inte låta min besatthet gå överstyr men det är jävligt svårt att hitta annat att ha fokus på i de där stunderna. De där dagarna. Eller nätterna för den delen. De kommer aldrig gå att undgå dem. Jag respekterar till fullo att du gjort så här. Det är bara det lilla lilla problemet att jag inte förstår. Att du vägrade att ens försöka säga varför.

 

Det viktigast man ska göra är tydligen just att distrahera sig. Det ska tydligen vara effektivast. Bryta tankemönster genom att göra sånt man tycker är kul eller bara umgås med andra. Det låter så enkelt för er som säger det, hade ni vetat något om någonting hade ni vetat att det inte är genomförbart. Generella lösningar har aldrig fungerat på individer.

 

Alkohol är en mycket effektiv lösning. Den har däremot andra sidor. Jag har en bra relation med mitt alkoholintag. Även om det är lågt. Oftast alldeles för lågt. Men det är väll kanske inte så konstruktivt att lösa ett problem genom att skjuta det frramför sig.

 

Jag vet inget. Jag veta bara att det är så fel i mitt huvud att det är skamligt. Samt att det på den här vägen inte finns något konstruktivt att finna. Kommer aldrig korsa någon annans väg. Kommer för alltid driva på ovisshetens och ensamhetens hav.

 

En bra föreläsning är en där man efter en hel dag i obekväm bänk i ett auditorium känner att tiden gått fort, sidorna i blocket betydligt färre och man ändå är helt klar i huvudet och inte känner sig mentalt dränerad. Bra fredag.

Fylld av nyvunnen kunskap och bekräftande av tidigare förutfattade meningar så kan jag inte annat än känna mig än mer matt över att politiker oavsett ställning ständigt väljer den enkla vägen istället för att faktiskt använda sig av politik och diskussioner för att utveckla myndigheters arbeten och förbättra förtroenden. Men den enkla vägen är den bästa vägen...

Myndigheters säkerhetsplaner, resurser och strategier må vara hur sekretessbelagda som helst, men de instruktioner som kommer direkt från förvaltningen har inget av det innehållet. Vad målet är, är ju inte direkt kopplat till hur det ska uppnås. Men det är bekvämt som politiker att ständigt hänvisa till sekretess istället för att just engagera sig i att driva en politisk linje som i praktiken går i samma linje som den ideologiskt uttalade. Men det är svårt det där med att vara nyanserad och ärlig, inte riktigt politiskt korrekt.

Men varför ha inskrivet i lagen hur politiker ska arbete när politikerna inte har något som helst intresse av att utföra arbeten på det sätt dom själva bestämt att det ska göras på. Det verkar ju helt befängt. Och varför ta ansvar för sina egna handlingar när man kan skylla allt ansvar på enskilda myndigheter som inte gjort annat än vad dom instruerats till av samma politiker, hur skulle det se ut, eget ansvar nej usch.

Att börja dagen tidigt, var snål och betala en fjärdedel av priset för resan i utbyte mot att kliva upp i lagom tid för att ta kvart i sex tåget söderut.

Varför då göra detta kan man fråga sig, för det är inte bara roligt att spendera pengar på att åka tåg och sedan njuta av trängseln i den ack så otrevliga huvudstaden, det är faktistk inte roligt alls, tack, åter till ämnet, Jo för Folk och Försvar håller i dag och i morgon föreläsning i den ack så sköna konsten att utöva inflytande på politiken, uppåt och nedåt, och den kontroversiella frågan med att föra säkerhetspolitik i det offentliga rummet, vem vet jag kanske är mig någonting.

Tackar den lilla del av min hjärna som var vaken när jag gick upp och måttade upp dubbelt så mycket kaffepulver än vanligt... kanske blir människa snart.

ibland undrar jag om jag någonsin kommer att kunna gå ut bland folk utan att komma tillbaka innanför dörren till mitt rum med ångestens kvävning för länge sedan utom kontroll. Jag kommer aldrig att lära mig. Det är verkligen omöjligt att inse att jag aldrig kommer att kunna må bra nära andra. Det spelar ingen roll hur mycket jag vill. Det är omöjligt.

Om jag bara kunde vara inteligent nog att förstå att det enda som finns där är skadligt. Varför är jag så dum att jag inte ens kan sluta göra fel mot mig själv. Att jag inte bara slutar göra allt jag kan för att sluta skada mig själv. 

Varför lär jag mig aldrig att det är fel att gå ut på lokal. Det är bara massa snygga tjejer över allt och enda effekten av det är att jag mår så sjukt jävla dåligt över att dom ens finns. Sen när man mår så jävla dålit över att det bästa gensvar man kan få är blickar som kan döda och irriterade komentarer gör allt så jävla mycket bättre.

Varför lär jag mig aldrig.

Jag vet att jag bara mår dåligt av det, så jag gör det ändå. Bara för att sen ligga i soffan med den värsta av ångest och tårar för att det inte går att förstå varför jag fortsätter utsätta mig för det. Varför det inte finns någonting som går att göra åt det.

Varför är jag så naiv att jag tror på era lögner. Att det skulle finnas någon glädje i att se andra människor. Att försöka prata med andra. Ni förstör bara mitt liv, mer än jag lyckas göra på egen hand.

"Under 20 år har vi inte haft något överhuvudtaget, men under de senaste två–tre åren har de varit ute och flugit över Östersjön då och då. Det är rätt sällan förekommande" Carl Bildt.. ja du lilla carl.. att gå från några incidenter per år till några varje månad.. det är verkligen rätt sällan.. för att inte tala om att det är betydligt fler än "inte haft något överhuvudtaget" oavsett vilken matematiskt okunnig som räknat.

"Vi reagerar inte på allting. Vi är inte uppe på allting. Det ska man inte" Carl Bildt.. ja du lilla carl.. förutsätter att du resonerat precis likadant om ett "hoppsan" inträffat.. för du vill väll ändå ha en konsekvent politik?

"Vi har en bra beredskap som vi anpassar efter hand" "Beredskap hålls efter bedömning om det är en allvarlig situation, vilket denna situation inte ansetts vara." Anders Silwer, insatschef Försvarsmakten.. Lögnerna duggar tätt.. Beredskapssänkningen av incidentflyget har sin grund i att det inte finns vare sig ekonomiskt utrymme. Det finns inte heller tillräckligt med personal för att upprätthålla verksamheten utan att bryta mot lagar. Men att vara ärlig, kritisera ekonomi, rekrytering och orimliga krav är ett politiskt minfält och inget som ger fördelar.

"I 90 procent lyfter vi inte av medvetna val, man tittar på transpondrar för vad det är för flygplan." Anders Silwer, insatschef Försvarsmakten.. skulle faktakollen kunna granska det där skulle det bli så jävla RÖTT.. Förutsätter att Silwer dessutom är väl insatt i att militära flygtranspondrar ger den information som den blir tillsagt att ge.. säger piloten att mig-27:an är flight sk2345 då är den det.

"Vi kunde ha en större öppenhet över vad som händer, det är bra för politiker och för medborgarna." Torbjörn Björlund försvarspolitisk talesperson V. Kan inte säga emot, sekretessen runt kränkningar och incidenter är för hårt dragen, men det skyddar regeringens ovilja till förbättringar och öppenhet effektivt.

Det var några kommentarer utan att säga för mycket. Ska nu kröka järnet och hoppas på att jag glömt bort politikernas patetiska beteenden när jag vaknat.

Över och ut.

Avslöjandet som SvD gjort är i sig inget sensationellt. Ryska flygvapnet genomför regelbundet övningar mot det svenska luftrummet med syfte att se hur lång reaktionstiden för den Svenska insidentberedskapen är samt hur närgångna dom kan vara utan att vara provocerande. Luften är fri brukar det heta bland småbarn, så även i politiken.

Det anmärkningsvärde i händelsen under långfredagen var att det inte handlade om en rote, som genomförde en enskild provokation. Vilket bör ses som en upptrappning.

Men nu vet vi att Svenska politiker inte bär något ansvar till att situationen ser ut som den gör, trotts allt försöker dom inte ens göra något för att stoppa de ryska aktiviteterna den diplomatiska vägen. Det är ju självklart att det är försvarsmaktens fel att deras resurser inte räcker till, och att Sverige om Ryssland haft ond intentin, i gryningen varken haft ledningsplatser eller hkv. För det ryssarna gjorde den natten det var lektion ett a i invation.

Amaranth älskar politiker för deras förmåga att aldrig ha något som helst ansvar inte ens i frågor som dom direkt har inflytande över och direkt har valt utgången på. Men jag väntar tålmodigt på idiotkomentarerna från riksdagen.

 

Men det är viktigt att komma ihåg att regeringen lovat att det är bra som det är, att Ryssland och deras aktiviteter på inget sett kan ses som ett hot och att politikerna har allting under kontroll... retards.

Som student hade det varit bra ibland att ha mer intresse för läsande än att bara bläddra i böckerna när dom väl öppnats. Borde prestera bättre. Borde prestera någonting faktiskt. Men va fan, bara två månader kvar till terminens slut och inte betyg i några kurser sedan höstterminens start. Det är fan bra jobbat. Något att vara riktigt stolt över. Borde verkligen sluta låtsas vara akademiker. Borde ha gett platsen till någon som faktiskt förtjänat den.

Vad ska jag göra med mitt liv egentligen. Studier och arbete verkar precis lika uteslutet båda alternativen. Men det kanske är så livet ska vara. Va vet jag.

Ska sluta bläddra i böckerna som en två åring nu och ta en promenad istället tror jag. Har ingenting att äta eller dricka hemma iaf. Och det är ju bra. Mm det är bra, fyra dagar på kaffe och vatten så kan hetsätandet börja om sen igen. Kul liv. Riktigt kul.

Blev glad när jag loggade in och såg att jag hade ett oläst meddelande. "Inga referenser att du känner fotografer här eller jobbat med modeller förut. Inga prträtt i galleriet. Jag skulle inte chansa."

Referenser, varför ska alla ha referenser. Jag har inga referenser. Utan referenser får man inte göra någonting, utan referenser får man inte ens chansen att lära sig. Kapten Yossarian hade i alla fall turen att fastna på en medelhavsö.

Jag kommer nog aldrig att förstå mig på er verklighet. Men jag klandrar ingen. Men hade jag kunnat ställt krav hade jag nog också gjort det. Vem skulle vilja riskera att slösa bort dyrbar tid på att vara i närheten av en person som mig.

Men det var fem sekunder av glädje, bara att förtränga veckans alla andra timmar och intala mig att den var bra ändå så kanske jag kan glädjas över att jag har ett bra liv. Kände ju glädje...

Varför bryr jag mig ens. Varför vara ledsen över att en del saker aldrig kommer att bli av. Det är patetiskt.

Som blivande säkerhetsanalytiker är det rätt kul att se hur säkerhetsarbeten baseras mer på populism än på underättelser. Ett tydligt exempel är London marathon, där har tre gånger så många poliser engagerats för att "evenemanget ska skyddas från yttre hot".. Ja det hände i Boston pga två galningar så då kommer det nog hända hrä också, särskilt nu.

 

Man kan ju ifrågasätta om hotet emot tävlingen kommer vara lika nästa år. Det borde det nämligen vara, anledningen till att bostonbombarna valde dagen för ett stort evenemang är enkel, många människor på liten plats. Det finns nämligen en anledning till att bombare världen runt har en fetisch för marknadsplattser och liknande.

 

Troligtvis kommer faran att vara över inom ett par veckor och allt är "normalt" Liknelser kan dras till regeringskvarteren i Stockholm som fick utökad bevakning efter att Breivik bombat i Oslo, en vecka senare så "kunde det inte hända här" och allt var som vanligt igen.

 

 

Det fortsätter nedåt och fort går det. Var ute och gick i dag i en förträflig vårstorm. Det gav dock skavsåret från helvettet men de var de ng värt.

Blev påhoppad av gladaste hund jag sätt på länge i stadsparken i dag. Matte var däremot inte lika glad, omän väldigt generad.. eller var det bara kylan i vinden. Hon ursäktade väldigt och dem fortsatte åt sitt håll. Men jävlar vad fin hon var. Stackarn kommer plåga mina tankar flera veckor.

The silence of a falling star lights up a purple sky, and I, I wonder where you are.

Det finns en för alla. Det är en alldeles för väl spridd myt. Jag vet inte varför men alla verkar tro att så är fallet. Men om det nu skulle vara sant så minimerar det inga problem. Skulle det stämma är jag inte övertygad om att jag skulle leva länge nog.

Gör det egentligen livet bättre att tro att det någonstans finns någon som kanske tycker om en när man har spenderat hela livet på att söka något som man aldrig når. Jag måste säga att jag är hemskt tveksam.

En sak vet jag, det är att jag inte tänker acceptera att dö med vetskapen av att jag spenderade hela livet på att försöka hitta någon som inte finns. Jag tror inte att det går att hitta något positivt i ett liv bortslösat på verkanslösa försök.

men jag har säkert fel

Enligt psykologen så finns det inget självskadande i att röra sig ute bland folk. Jag tror att han är dum i huvudet. Jag har iaf fått för mig att ett självskadebeteende går ut på att medvetet utföra en handling som skadar en själv psykiskt eller fysisk. Men jag kan ju ha fel, det brukar jag ha. Jag vet inte jag orkar inte bry mig. Det enda jag vet är att jag har sån fruktansvärd ångest och en mage som vänder sig ut och in av ren äcklighet så fort jag är nära andra. Ändå gör jag det. "för det är bra att göra". Jag önskar varje gång att det fanns en lösning. Det enda som händer är att jag gräver min grav medens ni andra paserar förbi.

 

Men vad vet jag.

En gång för länge sedan när jag mådde som dåligast fanns en person som visade ett enormt intresse för mitt liv. Jag vet inte vem hon var, efter att ha överlevt var jag inte längre värd att tala med.

En gång för inte lika länge sedan sa en person som aldrig tidigare sett mig nykter eller egentligen vet vad jag gör. Att jag var bäst. Sedan dess vill hon inte tala med mig.

En gång för ett tag sedan var det enormt viktigt och tydligen skitkul om jag följde med på en tillställning. Så det gjorde jag och grymt kul var det tydligen att jag var med, trotts att jag aldrig ens fick komma till tals.

Om helt okända personer hävdar att mitt liv är så mycket värt att de skulle göra vad som helst för att inte låta mig dö, varför inte då visa att det inte är lögn det de hävdar att dem känner.

Trotts allt så är den enda slutsats man kan dra av detta beteende att dessa människor mår bra av tron att deras beteende skulle hjälpa en annan människa. Det är väll inte fel i sig, dom får ju trotts allt bättre självkänsla eller vad det nu är dem är ute efter. Men vad är det på bekostnad av.

Hade någon av alla dom som påtalar hur bra mitt liv egentligen är menat vad dom sa så hade den personen också försökt lära känna mig. Men jag har säkert helt fel.

 

 

Det enda som är värre än att försöka komma in på ett universitetsprogram är att försöka hitta en lägenhet. störst fel ligger egentligen hos mig själv. Jag har allt för snäva intressen. Sjöbefälsutbildningar finns det två, krishantering ett flertal, men bara en med "rätt" inriktning, och den är i stockholm, landets mest omöjliga stad.

Jag har vuxit upp där, levt större delen av mitt liv i och kring den stan, och jag hatar den. Stockholms stora problem är kanske inte storleken, det är innehållet. oerhört många är dom som växer upp ute i landet med en vilja att flytta dit.

Klandrar dom inte, dom vet inte hur mycket dom borde uppskatta enkelheten dom kommer ifrån. En stad blir inte bättre för att man kan räkna butiker i samma kedja i tiotal, resturanger och kaffeer i hundratal. Det blir faktiskt inte bättre, det blir skäl för frustration. För att inte tala om hur trevliga stockholmare är mot varandra, och hur hatade dom är av alla som inte kommer därifrån.

Jag skämms över att ha vuxit upp där. Men sammtidigt kan jag inte annat än fashineras av trångsyntheten, okunskapen och det rena förakt som finns i andra städer när  man nämner att man vuxit upp där. Det har alltid varit ett av skälen till att jag velat få ett arbete där det inte spelar någon roll vart i landet eller världen för den delen som man bor.

Wishes are for children.

Det är intressent att se hur politiker hanterar situationer, att moderaternas ledning inte vill stå upp för sina egna beslut är ju på inget sätt okänt. men när inte ens sossarna känner att det är någont bra då blir iaf jag lite less. Hur tror dom egentligen att dom ska kunna ses som ett alternativ när dom inte ens kan visa på de basalaste av egenskaper, ansvar i grunden till och med sjävrespekt.Tacka vet jag autokrater dom vågar iaf stå upp för sig själva och sin tro.

 

Nej hade S försvarat sitt val av Omar, framhållit vad Islamiska förbundet faktiskt arbetar för, då hade det kunnat se annolunda ut. Det enda som S visar på genom sitt agerande är att människor som är starkt socialt engagerade inte rä av något värde för deras politik, i varje fall inte om islam är inblandat. Viss kan Islamiska förnundets arbtete visserligen mer liknas vid sina kristna diton och därav kanske mer förknippas liberala, men det sociala engagemanget bland utsatta är ju inte mindre för det.

 

Alternativt så hade ju S valberedning kunnat göra ett bättre arbete, samt styrelsen varit mindre desperat, men det hade ju kunnat visa på en kompetenskris inom organisationen. Inte för att det blev bättre nu dock.

 

Dåligt spelat S. Jävligt dåligt.

Vad säger man egentligen när en person frågar om man har tid för en grej, svaret är nej och personen säger "okej, kände att det var bäst att fråga" För jag vet inte.  Jag kan bara känna att det var en jävla tur att det var en chatt och inte något riktigt samtal. Detta har stört hela min dag. Vad säger man egentligen.

Är så jävla kass egentligen. Men jag svarade iaf på grundfrågan inom någon form av rimlig tid och det får väll ses som något bra om det nu ska tvingas fram något sånt av dagen.

Annars har det inte hänt mycket. Beställt böcker idag iaf kände att det var dags nu. Så jävla fint med studielitteratur, den tenderar ju att aldrig kosta något... särskilt inte när man går på ett universitet där institutionerna verkar ha tävling i hur många böcker man kan klämma in på varje kurs. Tur att dom är intressanta iaf.. dom flesta. Statsvetenskap är lite bra iaf inte bara mumbojumbo och skruvade ideer som i sociologin och psykologin.

annars är det som vanligt. Spenderade tjugo spänn på ett paket bullar som genast svaldes istället för att gör något nyttigt. nä det hade varit bra med någon form av självdisciplin. Allting hade blivit så mycket enklare då. Då hade jag iaf inte gjort skadliga saker mot mig själv och det hade ju kunnat va lite bra.

Ska bara hitta på något bra att göra resten av dagen.. och kvällen.

Det är skamligt hur olika det är. Eller det är det inte, det är verkligheten. Men det är ett tydligt tecken på hur lite den människan betyder. för en månad sedan registrerade jag två profiler på en större välkänd dejtingsida.

Två stycken profiler med helt identiskt innehåll bortsett från att dom stod under olika kön. På en månad, har tjej-profilen fått 158 propåer från män och 120 från kvinnor, det är allt annat mot kill-profilens 2 av varje, det trotts att profilerna besökts ungefär lika många gånger.

Den förväntade kroppen betyder allt, det är den enda slutsatts som kan dras, uppenbart är att innehållet i profilen inte betytt särdeles. Ändå hävdas det allmänt att det hanliga är det högre värderade av de två, oavsett egenskaper.

Finner det nästan patetiskt, men det är nog bara för att jag alltid varit ute efter innehåll i en person. Jag kan trotts allt inte begära något vackert format när jag inget sånt kan ge. Tänker iaf inte betala mer för att fortsätta denna tragiska studie i beteende, för män betalar, inte kvinnor, det är också en intressent slutsatts. Men inget av det är empiriskt så ganska meningslöst resultat.

Jag kommer aldrig att komma överens med det här livet, än mindre finna acceptens för dess idioti. Men varför bry sig. Världen kommer inte förändras hur illa jag än tycker om den, vad jag än gör för att anpassa mig själv. Det är bara att acceptera dess snåriga labyrint, de eller den avgrundslösa smärtan. Vad som är bäst vet jag inte. Att lära sig älska något som endast går att hata, går det ens att göra.

Älskar verkligheten ibland. Den får mig att vilja gräva ned mig själv under en sten långt ut i skogen och inte mer komma tillbaka. Men vad gör det.

Sea Shepherds are only undermining the actual legitimacy of their cause. This complete lack of regard for human life and risk of long term environmental damage shows that "Capt." Watson has lost sight of his original goal of protecting the whale population and has turned to full focus on making the most material  damage the fishing fleet. How much damage will these "conservationists" cause to the whale population when they breech the hull of one of the whaling ships, or their own, and have a ship dumping fuel and lube oil, among who knows what else, into the sensitive habitat? It nothing but disgusts me to watch. But hey, it could be so simple that the enviroment does'nt realy matter at all, that it's the provocation, violence and crying in public when the other boys in the sandpit hits back. Oh all the disgusting humans out there, why dont youst do something constructive with your lifes. But as we all know its not doing the best that matters, it's doing what you believe in.

jaga inte kärleken, låt kärleken jaga dig... På vilket sätt skulle det göra något bättre, det förstärker ju bara ångesten att inte ständigt försöka, och vad hände med om man inte försöker så får man inget. vaa. Ibland önskar jag att jag hade en personlighet som andra såg något givande i, något av värde för en nära relation.

Jag föraktar livet. Det här är det enda jag känner till och jag vet inte om jag ens hade klarat av vänskap egentligen. Vad gör man ens med vänner.

Jag vill bara ha någon i min närhet. Någon som bryter tystnaden, någon som säger något klokt, någon som säger stopp när gränsen är nådd, någon som bara finns, någon som vet vad glädje är. Jag vill ha någon som inte ens finns.

Att tänka är precis lika skadligt som att dra knivseggen mot huden, kan inte människor bara förstå det. Den enda skillnaden är att den fysiska skadan faktiskt läker.

När jag lägger mig i sängen på kvällen, det är den ensammaste stunden i mitt liv. Jag har inga sociala relationer. Det närmsta jag kan komma är att jag ibland säger hej till några kursare på universitetet. Jag borde lärt mig att hantera ensamheten. Det har jag inte. Det enda jag gör är allt jag  kan för att slippa den. Har ständigt radion eller en film på, sällan för att se eller ens lyssna på utan för att tystnaden ska brytas. det är sånt jag skäms över att ens tänka på. Sånt jag ständigt försöker förändra utan att ha någon aning om hur.

Radical notion of today: I want to. No. I HAVE to build myself a little castle on a little island somewhere in the archipelago. Yes, this is my new mission in life. Everything is easier when you have a goal at least that's what they say.

I will need a court aswell. Yes, of course. Sign up here for your role in my future court. Perhaps a few knights to starrt with.

Man ska leva för sin egen skull, men man får inte tänka på sig själv i första hand. Förstår inte hur det går ihop. Fast det är antagligen inte meningen för hade jag förstått mig på någonting så hade väll livet sett anolunda ut.

Skulle bli glad om jag någon dag kommer fram till att det finns något som jag är bra på. Något som andra kan erkänna är en bra egenskap. Skulle må riktigt dåligt om jag en dag konstaterar att jag levt ett helt liv jagades något som inte finns.

Men vad är det att tänka på, man kanske skulle leva i nuet. Många fördelar, man behöver varken tänka på vad man har gjort eller hitta på visioner om hur livet ska utvecklas. Låter enkelt, för att inte tala om tråkigt.

På måndag ska jag till ännu ett meningslöst samtal hos min psykolog. Får väll tänka på något bra typ. Eller bara be om att bli utskriven så jag slipper slösa deras tid.

Jag har stor förståelse för varför människor inte tror att jag har svårt med att utrycka mig i tal och skrift. I komentaren till min senaste rapport på universitetet skrev lektorn;

Du skriver mycket bra och har en tydlig genomgång av litteraturen: Din goda förmåga återkommer i samtliga av dina svar. Det här märks frömst när det gäller ditt kapittel om behandling av PTSD och ASD - där du sakligt och sammanhängande går igenom det viktigast både när det gäller KBT och EMDR i en välformulerad text

Mitt problem är inte Vad jag skriver eller säger, jag har ett extremt ordföråd, problemet är Att skriva och Att prata. Att överhuvudtaget formulera meningar och sammanhängande stycken. Att det tog två månader att skriva rapporten, det ser ju inte lektorn, möjligtvis att jag drog över tiden med en vecka.

Så visst kan jag förstå att ingen tar mitt handikapp på alvar. Men det är bara något man tvingas räkna med bland människor som i ena andetaget hävdar sig vara trevliga, öppensinnade människor, för det brukar väll folk ävda att dom är.

Fick komentar på psykologiuppsatsen i dag. blev ett streck, sudda sudda sudda gör om och gör rätt. Man får en så bra inre känsla när man lagt ned all sin energi i två veckor på något som sedan visat sig vara helt fel från början till slut. Jag som trodde att jag förstått uppgiften jag givit mig själv att svara på.

 

Var på första föreläsningen i stadskunskap med inriktning på uppbyggande av förvaltningsverksamhet i morse. Känns bra att äntligen ha en kurs där man kan läsa literaturen och sedan bara behöva ta ställning till om det är tillämpbart, istället för skitsociologins teorier.

Nog om det. Vår är det i alla fall. Ska ta en promenad. Lägger upp en bild senare på hur mycket vår det är.

Mitt minneskort till systemkameran är för övrigt fortfarande borta. Känns jätte bra, men det kanske finns en mening med det med. Inte för att det gör någon skillnad. Det finns ändå ingenting att använda den till. Inte något jag vill iaf. Det där med ideer, drömmar, det är säkert bra för en del människor, men jag är då inte en av dom.

If tomorrow wasn't such a long time, Then lonesome would mean nothing to me at all. Yes, and only if my love was waitin', and if I could only hear her heart softly pounding, Only if she was lyin' by me, Then lonesome would mean nothing to me at all.

Året var 2001, Sverige beställde arton stycken Hkp 14 och ett av motiven var att man skulle köpa samma helikopter inom alla de fyra nordiska länderna. För snart två år sedan överlämnades den första NH90 till Försvarsmakten (jo då, 10 år efter beställning) och Danmark hade helt dragit sig ur projektet. I dag har endast fyra av arton helikoptrarna levererats till Försvarsmakten, och då inte ens i den färdiga och bestälda versionen. Liknelserna med Visbyprojektet är många.

Jag vet inte varför, men jag skäms faktiskt över att vara bosatt i det här landet ibland, och tvingas stå ut med de ledandes totala oförmåga till någonting. Krav borde gå att ställa om inte i upphandlingar och beslut, så av folket.

För att få ett jobb måste du ha erfarenhet, för att få erfarenhet måste du ha ett jobb. För att kunna bli en bra fotograf krävs att du har erfarenhet av att fotografera personer, för att få fotografera personer krävs att du är en bra fotograf. Och kapten Yossarian trodde att han hade det jobbigt på en ö i medelhavet. Men det är väll bara att acceptera. Vad annars ska man göra. Att fortsätta känna sorg över hur världen fungerar och det faktum att inget går att göra åt den gör ju ingen glad. Men det är väll sånt man har vänner till antar jag, att ha roligt tillsammans, lära av varandra. Vänner ja.

 

Men jag har inget emot att människor väljer att spendera sin tid med människor som dom vet att dom får ett bra utbyte utav. Troligtvis hade ja gjort precis likadant själv om jag hade socialförmåga och andra kompetenser.

Folk skulle veta hur frustrerande det är att aldrig veta vad man ska säga eller skriva när det behövs, för att istället, i bästa fall komma på vad man skulle sagt flera dagar senare. Men då spelar det ingen roll. Då är skadan redan gjord. Problemet löst eller frågan på annat vis besvarad.

För att inte tala hur sjukt dåligt man mår av att aldrig ha svar. Bara ha ett tomrum så fort man tänker att man ska formulera något. Men varför bry sig, man ska va sig själv. Då blir allt bra.

Men det är väll bara något att acceptera i alla fall tills dess att man lyckats övertyga någon om att man inte är dum i huvudet utan faktiskt vet vad man gör trotts att man inte ens kan prata om något. Fast det är ungefär lika enkelt som att hitta en vän utan att vara bra på att prata. Rent ut sagt omöjligt.

Jag vet att många brukar säga att; En vän kan man sitta med i tystnad, bara känna trösten av att inte vara helt ensam, trots att man är ensam med sina tankar, men hur förtjänar man en sådan persons hängivenhet? Hur förtjänar man det om man inte behärskar det mest basala i interaktionen.