Att vara tyst. Jag är en tyst Person. Jag säger sällan så mycket som jag borde. Det handlar inte om vilja. Eller att jag inget har att säga. Inte heller om att jag inte vet hur jag skulle vilja säga något. Jag vill bara inte höra min röst. Den triggar så mycket mörker. Jag vet bara inte vad som gör mest ont. Tanken av att behöva prata är allt som krävs, det behöver inte ens vara i en verklig situation, samma känslor finns av tanken. Jag hatar det. Att det är jag själv som gör allt så här. Att jag känner mig handfallen och inte kapabel att en ha ordning själv.