Amaranth

Borde kanske börja på den där hemtentan snart. eller så fortsätter jag fotsätta läsa vad som kommit ut från försvarsberedningen. Förövrigt är det ju jävligt intressent att V och M har samma syn på försvarspolitiken, lite omaka par där.. men iaf beredningen,

”Kriser och incidenter, som även inbegriper militära maktmedel kan dock också uppstå i vår region, och på längre sikt kan militära angreppshot likväl aldrig uteslutas”, men det är väll ett faktum politikerna reflexmässigt kommer blunda för och helt förneka, även i fortsättningen. Varför skulle dom vilja förändras för.

Tog en promenad tidigare och på väg hem så jag en kvinna iförd vadlång kjol i pastellrosa spets över att par trosor i samma kulör, överkroppen hade iaf både linne och kavaj snyggt... Nä klädmässigt tänka av, annan karaktär, borde förbjudas, det kommer det garanterat att göras under min regering.

Nä tror jag ska lägga in jägern i frysen och se vart kvällen slutar. Det vet jag iof, ska laga en väst. Roligare det än att skriva hemtenta.

Idag har varit en sån där dag som varit helt bortkastad.

 

Fast det var lite underhållande att läsa tidningen och se hur aktiv mobbningen av SD är i riksdagshuset. Kan tänka mig hur det lät "ok vi låter dom ha sina invandringsdebatter men det är fan allt dom får".

 

Fick ut hemtentan i dag i Beslutsfattande vid kriser, fuck me. 

 

Annars är det väll inte så mycket, jo, förvånar mig över att Northland Resources hittat än fler att lura pengarna av, även om det nu fanns motkra, eller ja, det förutsätter ju att pengarna går till verksamhet och inte ett svart hål...

 

Ska börja på den där tentan nu tror jag.

 

 

 

Kan väll säga att fyra timmar sömn var alldeles för lite, men lyckades hålla mig vaken hela föreläsningen. Riktigt intressent att höra hur MSF arbetar för att över huvudtaget kunna etablera sig i vissa regioner.  Men det var rätt mycket känt annars, konvojplanering, och annat trevligt.
 
Kan det vara någon tillfällighet att de flesta som föreläst för det här programmet och faktiskt arbetar med det ute i samhället är tidigare officerare och elitsoldater, nja.
 
Var hos hyresvärden i dag för att få en ny hyresavi, trode jag, ty i min vilja att göra rätt för mig hade jag helt förträngt att jag har hyresfritt juni och juli hur jäva bra är det inte att glömma en del saker. Känner att dom fyra tusen kronorna inte kommer räcka så länge men fan va nice upptäckt det var. me happy.
 
Nä nu ska jag göra någon form av wok tror jag, bli ännu tjockare, dricka öl och fira detta. För i morgon är det dags att att se vad hemtentan har att erbjuda.

Problemet som vi återigen ser i Husby med omnejd är symtomen av segregation. Den farligaste rasismen är inte ett gäng trångsynta töntar som råkat få mandat i riksdagen, utan den som utestänger människor från samhället.

Det är förvisso bekvämt att peka på SD och säga att dom är de riktiga rasisterna. Vi "vanliga, bra människor" måste, om vi menar allvar med alla våra Nej tack-facebookgrupper och Bästa Beatrice-delningar faktiskt dra vårt strå till stacken för att skapa det samhälle som vi vill ha.

Segregationen finns inte bara i förorten. Den finns i innerstan såväl som i villastäderna och miljonprogrammen. I våra umgängen och våra arbeten. Det kan man ändra på.

Men som vanligt är det ju bekvämare att trycka tummen upp på en sida på Facebook eller auto-retweeta något än att ta samma tumme ur röven och faktiskt göra någonting. Föränding är ju lite farligt. Jag inser ju självklart också att det är politikernas sak att lösa och inte folkets det är ju på något vis självklart...

Att känna sig som tjej innebär inte någonstans det samma som att vilja anamma en stereotypisk tjejig roll. Det innebär bara att en känner sig ha en könstillhörighet.

Könet har all betydelse hur mycket andra vill påvisa annat. För mig har det de. Jag vill definiera mig som tjej. Men för mig innebär inte att vara tjej detsamma som att bete sig på ett i förväg bestämt sätt tyvärr, det hade underlättat otroligt mycket om det så gjorde.

Det är här det blir... Jag ÄR tjej, jag har bara inte äran att leva i en sån kropp. Och eftersom jag är en lesbisk sådan så har andras kön precis lika stor betydelse, jag söker mig till tjejer.

Logiskt, jätte mycket. För vad transsexualiteten gör här är att den fråntar mig rätten att känna så här, i samhällets ögon är jag inte transsexuell för att jag inte anammar deras föreställningar, bland transsexuella är jag det inte heller av precis samma anledning.

Jag tror aldrig att stereotyperna kommer att läggas åt sidan, för det sorgliga är att alla i debatten är precis lika beroende av deras existens. Viket tyvärr gör att jag aldrig kommer att kunna leva som den jag är.

 

Nu ska jag njuta av att det blåser storm, är mulet och endast femton grader varmt ute. Hoppas ni får en härlig dag.

Har varit så äckligt varmt ute i dag att jag förstår fan inte hur människor varit utomhus frivilligt. Men det är väll det här med vad som är bra väder och inte. Hatar normer. Det här är inte bra väder. Det här är äckligt väder ingenting annat.

Men det är säkert jag som har fel det brukar jag ju.

Jag hatar verkligen sommar det kommer jag alltid att göra. Dessutom är värmen inte ens det stora problemet. Nej det är bara äckligt det som förstör allting är alla Flickor. Ni förstör allt för ni är så fina alla av er och det gör mig så jävla ledsen. För jag kan inte hantera att jag inte en av er och aldrig heller kommer att få vara det. Men det är sånt man får leva lära sig att leva med som transexuell, evig smärta.

 

Men jag är ju fortfarande den jag är och det är det viktiga... det är väldigt enkel ståndpunkt för dom som ser sig själva när dom tittar i spegeln. Men vad vore väll livet utan motgångar, Helt jävla underbart säger jag. Men det får man ju inte tycka. Nej tvärt om motgångar är bara bra vilka dom än är ja så är det.

Jag vill dö. Dö mer än något annat. Men vad spelar det för roll.

Jag kommer aldrig att få den hjälp jag vill ha. Det är det enda jag har lärt mig efter fem år av försök och fyra utredningar som avvisat samtliga av mina känslors som nonsens. Men varför vara ledsen över sånt. Varför vara ledsen över en så banal sak som att inte kunna se sig själv i spegeln. Det är både korkat och patetiskt.

 

Men annars är det nog bra. Bortsett från det där med avsaknaden av någon form av reellt vänskapsband till någon annan människa men det är petitesser i livet det är jag medveten om. Men det löser sig väll som allt annat kommer göra, alla lovar ju att allt löser sig hur har dom ingen aning om men dom vet att det är så...

Rose at the altar withered and wilted Romero sank into a dream. He didn't make Heaven, he didn't make Harrisburg. He died in a hole in between. Some say that man is the root of all evil others say God's a drunkard for pain. Me I believe that the Garden of Eden was burned to make way for a train

It's a long way to Heaven, it's closer to Harrisburg and that's still a long way from the place where we are. And if evil exists its a pair of train tracks and the devil is a railroad car.

 

Varför blir det så här. morgon efter morgon, dag efter dag, kväll efter kväll, natt efter natt. Alltid likadant, alltid fel. Kommer det någonsin sluta återupprepa sig.

Hur gör man egentligen för att lyckas med allt som alla vanliga människor lyckas med hela tiden. Jag vill också försöka något nytt utan att tveklöst misslyckas.

Det borde vara så enkelt. Vill träffa någon en vettig rolig och på sitt eget vis underlig som är något mer än bara ett tomt skal. Sånt vill jag, enkla omöjliga saker som vilket pucko som helst borde kunna klara av.. kan jag tycka.

Fast det hade väll varit för enkelt att leva om saker man vill hade gått att genomföra. I verkligheten så spelar våra egna val ingen roll om ingen annan gjort samma. Ömsesidighet är viktigare än många tror. Skit ska skit ha.

Inne i en fulständigt värdelös fas. Det har inte blivit bättre av att det inte är någraföreläsningar på universitetat under två veckor till, förstår inte hur i helvette dom planerat egentligen, men så är det väll när man pluggar på Heltid.

Klarar inte av det här. Men det är ok ändå. Tänkte att studieliteratur det är ju bra, så nu har jag typ inga pengar til mat men värre saker har väll hänt i livet.

I natt övervägde jag stenhårt att gå och bli inlagd på psyk. Men för det måste man försöka ta livet av sig och ärligt talat så är jag inte ens på humör för det.

Borde ta och hitta det där som ska vara så bra med livet snart. Borde verkligen det. Om det ens finns förståss, vill ju inte gärna tro att nästan alla människor är både dumma i huvudet och lögnare. Även om det inte vore osanolilkt.

Det kommer aldrig att kunna bli något bra av det här livet. Jag kommer ändå aldrig att bli någonting av vad jag vill. Blir livet lite kortare är ingen gladare än jag. Fattar inte hettsen att bli så jävla gammal det går och ha så tråkigt som möjligt.

 

Jag behöver dö.

Ibland hade det verkligen känts bra om man vore bra på människor. Om man vore lite intressent eller kanske till och med smart. Eller bara snygg. Det hade också gått bra. Det hade i alla fall inte varit sämre än den människa jag är. Men vad är det att vara ledsen över att inte ens klara av att kunna prata med andra. Eller ens skriva ett svar på ett meddelande. Det är väll bara så lite ska vara.

Jag har tröttnat på att visa respekt för alla människor som hela tiden tjatar om att allt blir bättre, men dom kan aldrig säga hur. Det stör mig tyvärr. Men det är väll bara en del av den ytlighet som faktiskt betyder allt.

Ibland hade det varit bra om jag kunde göra någonting för att jag själv ska må bättre men jag kan inte må bra av ensamhet hur mycket jag än vill. Ensamhet kan inte ge något bra. Dessutom är jag inte bra nog för att lära mig älska den. Eftermiddagen blev inte bra. Kvällen kommer inte heller bli bra. Allt är som vanligt. Hela den här grejen med att leva gör mig så jävla ledssen.

 

Efter förra veckans räder i kaliningrad utrycker nu Carl Bildt för första gången oro över den ryska statens sätt att agera mot "utländska agentorganisationer". Föreningslagen säger nämligen att alla föreningar som inte är registrerade hoss pappa staten är terrorceller. Så mycket demokrati är det nämligen där borta. Mycket trevligt. Synd att det tog så lång tid att se en politisk reaktion från svensk sida. Men än mer synd är det att svensk media som vanligt inte har något nämnvärt intresse för vad som händer i närområdet.

Ack mitt älskade USA. Det kriminella gänget Black Guerilla Family påstås ha tagit över ett stort fängelse i Baltimore, USA, och tretton kvinnliga fångvaktare är nu åtalade för att ha hjälpt till. Åtalet handlar om smuggling, korruption och sex.

I USA pågår efter gårdagens nyhet att världens första pistol tillverkad i en 3D skrivare nu en hetsk debatt. Främst verkar kritiker fråga sig hur det kunde vara möjligt att i en maskin som designats för att kunna tillverka allt även tillverka vapen... I det så paranoida USA är den störstta oron som vanligt kopplad till vad som kommer hända om terorister kommer över tekniken, som ju är varken avancerad eller direkt dyr.

 

Hur tänker en brandanläggare? Ja vad är det som driver en person att anlägga bränder. MSBs senaste rapport på ämnet tar upp ett par fall och reder ut begreppen.

 

Det är lustigt att jag aldrig lär mig. Att jag ständigt intalar mig själv att ta dessa promenader. Att det skulle vara något bra. Faktum är att de enda känslor de väcker är dåliga, dåliga i den mening att ångesten över att ha misslyckats med så mycket kväver den lilla glädje som fanns över att det åtminstone var sol...

...solen denna förbannade skapelse som gör att man drunknar i svett och dör av värmeslag.. så sjukt mysigt... Not.

Borde flytta ut i skogen istället så att jag i åtminstone slipper se alla människor upptagna med att förstöra mitt liv. Men det kommer ju inte hända. Även om jag vet en sjukt fin fastighet som ligger ute för nästan inget av de riktiga värdet.

Jag skulle trivas bra med det. Lite iaf. Självhushållning. Döda ett träd eller två när frustrationen blir för stor och hugga ipp i ved som kan staplas till skyskrapor bakom bodarna. Jag hade tyckt om det. Men det är inget som går att leva på. Hade nog varit den minst destruktiva tillvaron för mig faktiskt.

Elva nya jobb sökta i dag och kanske leder något av dem till något bra. Varför dom nu skulle skilja sig mot alla andra tusentals ansökningar jag skickat.. Kanske klarar man sig till och med igenom hr och kommer till en vettig människas skrivbord någonstans långt borta i en öde korridor.

 

Man ska ha rutiner, dem hindrar än från att göra ogenomtänkta saker som bara leder än längre och längre bort från fördigställanden. Fast man ska vara spontan. I alla fall för att kunna bli omtyckt av andra människor.

Jag är ingenting av det. Inte på det positiva sätt som efterfrågas i alla fall. Jag gör saker spontant hela tiden. Så ofta att ingenting blir färdigställt. För det jag har möjligheten att göra kräver för mycket intresse, fokus och energi. Det är visserligen inget problem när jag gör något jag faktiskt tycker om.

Man ska ha tio bollar i luften, för det är ett bevis på att man är en bra och driftig människa. Jag tror visserligen att kvalitet är bättre än kvantitet. Men kvantitet måste vara bättre än kvalitet, annars hade det inte varit normen. Men va vet jag.

Kvicksilvret har under morgonen krupit oroande nära tjugo grader. Halvnakna flickor pryder alla stadens horisontella ytor. Sommaren har kommit till staden. Någonstans önskar jag att det kunde finnas någonting som var bra med det. Men med den överdrivna värmen kommer inget bra.

 

Man ska vara sig själv, det är det bästa man kan göra. Jag mår dåligt av att vara mig själv, så oerhört dåligt. Det har fått mig att aktivt vilja ta mitt liv ett tiotal gånger på nästan lika många år. Tre år, det är den sammanlagda tiden jag suttit på sluten avdelning, för att jag varit mig själv. Men man ska vara sig själv. Det är det bästa man kan göra.

Måste hitta något att göra. Måste hitta någon form av inspiration till att fotografera. Det kanske kommer något någon gång. Eller så får jag väll hitta något bättre intresse helt enkelt. Vad nu det skulle vara. Det är svårt att vara tvungen att säga att man inte gör något trotts arbetslöshet. Men det är väll en del av livet. Något att tycka om och vara stolt över. Vem försöker jag lura. Det finns inget i det här livet att tycka om.

Det brukar hävdas att man får bättre självkänska om man hittar lite insikt och värdesätter sig själv utan att ta någon hänsyn till av vad andra tänker och tycker om än. Jag är inte alls övertygad. Bättre självkänsla kan man nog få. Men har du någon gång träffat en person med äckligt bra självkänsla. Det är ju jobbigt bara att vara nära såna människor.

Att definiera sin egen verklighet utan att ta hänsyn till omgivningen kan nog göra än gladare, det finns ju iaf inga anledningar till att inte må bra. Men hur bra blir man som människa. Det är som alla som hävdar att elitidrottaren som föreläser om hur man ska lyckas kan lyckas socialt. Vilket inte heller stämmer.

Nog är det allt så att det fungerar bra att helt bortse från resten av världen när man står där och ska hoppa i en sandlåda. Men hur blir man som människa? Blir man verkligen bättre? För det är väll det vi vill egentligen, bli bra människor? Det enda jag vet är att jag inte kommer att kunna känna någon egentlig gläde fören andra människor visar mig uppskattning. Då vet jag att jag har egenskaper som faktistk är bra, och det skulle faktiskt ge en genuint bra och riktig självkänsla.

För det är väll ändå så att det är dom vi upplever som bra människor också är dom vi uppskattar, inte dom som definierat sig själva som bra människor. Så känner iaf jag.

I början av 80-talet fick Schweiz statsbesök av en större delegation från Singapore. Man ville se hur schweizarna hade organiserat sitt samhälle som då ansågs som främst i Europa, och ville bygga vidare på detta. Uppenbarligen så lyckades man över förväntan.

I Sverige tror många fortfarande på "den svenska modellen" som med facit i hand är ett haveri: På drygt 40 år har man drivit landet fullständigt i sank och enligt FN:s HDI ranking/index så är den förväntade utvecklingen spikrakt nedåtgående. Men det gick å andra sidan bra fram till mitten på sjuttiotalet och marginalskatten behövdes höjas över femtio procent.

Trots detta så sker ingen politisk förändring i Sverige utan t.o.m. "de nya" politiska falangerna inom partierna fortsätter med att intesifiera politiken på inslagen bana. Vanstyret är totalt och alla försök till kritik möts av rena floskler. Dumheten och självgodheten är total vi är ju världens bästa land. vi har i alla fall varit det någon gång. Bäva månde svenskarna.

 

Och Singapore? Detta direkt toppstyrda och strikt hierarkiska land växer ekonomiskt och socialt för varje år. och folket i allmänhet har stor respekt för sitt lands ledning. Det är annat än i riket Sverige.

Borde verkligen ge upp den där drömmen om att lära mig fotografera människor. Borde verkligen det. Jag kommer ändå aldrig att kunna lära mig att vara tillräckligt bra på att göra det för att ens få testa. Aldrig social nog för att få någon att vilja vara i min närhet. Det är en omöjlighet men jag är för dum i huvudet för att förstå.

Men det är ok. Varför vara ledsen över drömmar som ändå inte går att förverkliga. finns det något mer korkat än att själv skapa problem att sörja. Skulle inte tro det. Men det finns säkert en mening med att jag aldrig kommer få lära mig fota modeller. Precis som det finns en mening med att jag aldrig kommer att kunna prata med dom i någon form av social interaktion. Kommer aldrig att bli någon fotograf.

Men som tur är så gäller det ju inte bara fotografin, utan allt annat som jag min skapande själv skulle tyckt om att testa. De mesta utöver det också i livet faktiskt. Men det är ok är det omöjligt så är det.

För att säga som vår dåvarande ÖB Wiktorin uttryckte det på Sälen-konferensen 1996 som svar på frågan vad som var det största hotet mot den svenska försvarsförmågan: 'Regeringens försvarspolitik.'

 

För snart tjugo år senare så finns det inte ens något politiskt intresse att ta i frågan med tång, och förmågan, den finns endast i de mest förtvinade minnesbilder och de ihärdigaste av lögner.

 

Nä nu ska jag sura över något reellt problem istället.

Det har hänt flertalet gånger, att svennska fartyg uppvaktats på internationellt vatten. Det är en del av lekens regler. Men aldrig under tidigare år så hotfullt som under de senaste månaderna. år. Det svårt att tolka det ryska uppträdandet i dagsläget, men vad det än är så är det en del i Putins pinkande i ett allt större revir där Östersjön är hans plaskdamm och ingen annans.

Det är en signal som man måste vara en utstörd svensk försvarsminister för att inte uppfatta som besvärande, där ministerns största problem inte är vad som händer i vår direkta närhet utan att folket riskerar att få veta vad som händer i politikens frånvaro av handling.

Att inte tycka att det är viktigt att stå upp för internationella fri och rättigheter, eller säga ifrån när dessa överträds, det är rent ut sagt skammligt. Ointresset och oviljan är skrämmande.

Lite nöjd är jag ändå. Även om de första thugominutrarna av försening på centralstationen i Stockholm fick mig att bli ganska sned.

Lite glad är jag över de två och en halv timme som kostat er över tretusen kronor, det känns faktiskt bra ända in i hjärtat. Taxi hela vägen från kusten in till fjälvärlden gjorde lite gott. Betydligt trevligare än att åka tåg var det i alla fall, och det på många sätt.

 

 

 

Politikerna kämpar hårt för att få riket att se så kasst som möjligt ut i våra grannars ögon medens dom engagerar sig precis lika mycket för att övertyga pöbeln om motsatsen. Det enda jag vet är att jag inte orkar bry mig längre, för det leder bara till djupare ångest och stärkt ovilja att leva.

Ibland önskar jag verkligen att det fanns någonting i samhället som gjorde den värd att leva i. Men det är alldeles för mycket att begära. Särskilt om egenskaper som insikt och konsekvensmedvetenhet fick utvecklas. Jag hade mått ljusår bättre om jag inte haft något av det. Okunskap är en välsignelse för den som vill känna glädje i det här samhället.

Men varför låta sånt man inte kan rå över förstöra ens liv, det är inget annat än riktigt jävla korkat. Klarar inte av erat äckliga samhälle längre, jag kommer aldrig förstå hur ni kan stå ut med er själva.