Tristessen.

Hur förtjänar man egentligen att bli anstäld när man nästan är tjugofem inte har några tidigare erfarenheter, saknar utbildning, inte ens lyckats ta ett körkort (som av någon aledning har blivit en mätpunkt för ecellens i livet). hur gör man det. går det ens.

Varje dag tänker jag på hur bra det varit om jag faktiskt vore akademisk, så att jag åtminstonde kunnat ta den banan. Varje dag tänker jag att jag skulle pluggat ett yrkesprogram på gymnasiet och iaf haft någon yrkeskunskap. Men det finns inget mer än ångest att hämta i sånt.

Alla hävdar att jag måste ha bra egenskaper jag skulle kunna nyttja. Jag vet inte om dom vet något jag inte vet, eller bara är tragiskt naiva. Det enda jag vet är att det inte finns något intresse att hjälpa en person som endast är villig att lära sig och lägga all energi på en chans.

Men det är väll en vetskap bättre än att inte veta alls. även om ovisheten hade  varit såmycket bättre. Okunnighet är en välsingnelse. Insiktslöshet likaså.

Fast ska inte klaga.. en månad av året har jag ju en inkomst. Tills att de "ansvarsfulla" politikerna genomför en ny "sattsning" på den verksamheten.