Det finns en för alla...

Det är en alldeles för väl spridd myt. Jag vet inte varför men alla verkar tro att så är fallet. Men om det nu skulle vara sant så minimerar det inga problem. Fortfarande måste prövas. Prövas med de svåraste av prov, tid. Skulle det stämma är då jag inte övertygad om jag överlever länge nog.

Gör det egentligen livet bättre att tro att det någonstans finns någon som kanske tycker om en när man har spenderat hela livet på att söka något som man aldrig når. Är det egentligen värt att ta risken länge till. Jag måste säga att jag är hemskt tveksam. För en sak vet jag och det är att jag inte tänker acceptera att dö gammal med vetskapen av att jag spenderade hela livet på att försöka hitta någon som inte finns.

Jag tror inte att det är ett värdigt liv. Men jag har säkert fel, det har jag alltid.