Eller gästinlägg från Amaranths dotterblogg Unchained.
Mina upplevelser är inte varit så bra. Så om du kommit hit på något sätt och kanske vill hitta motivation eller std lite positiva vibbar, då behöver du inte läsa mer.
Mina upplevelser av livet är så dåliga att jag undrar om transition verkligen är den bästa vägen.
Faktum är att jag har förlorat det lilla jag hade genom att ja kommit ut. Familjen har nästan helt vänt mig ryggen. Jag kommer nog vara väldigt ensam efter det här. För jag kunde inte få vänner som "kille" och det kan jag säga er att det blir inte lättare genom att vara psyksjuk i mångas ögon.
Jag har utrets tre gånger vid det här laget. Med den entydiga bedömningen att jag inte är transexuell. Och det är ju fint att vitrockarna kunnat komma fram till något. Men det förklarar inte många av mina känslor sedan barndomen. Eller ens varför jag mår bättre av östrogen än testosteron.
Under de perioder som jag levt ut som tjej har jag alltid märkt något som många inte alls håller med om. Den som kommer ut som transsexuell ser andra aldrig som tjej. Jag trodde inte det skulle vara något problem, att jag kunde skita i det. Men det är en tagg i såret varje gång.
Naivt trode jag länge att det faktiskt var möjligt att bli accepterad och sedd som tjej. Men nej. Flera år senare kommentar dom som vet att dom i bästa fall fortfarande ser dig som trans inte som en tjej. Det gör djävligt ont. Min enda räddning här är väll att jag aldrig haft någon bekanstskap egentligen.
Dett är inte kul när folk snackar bakom ryggen på en för att du är den där transen. Samhället har inte förändrats i närheten av så mycket som många påstår. De flesta vet inget om transsexuella och ser oss som psykfall, och dom som säger sig veta, dom vet litegrann men långt ifrån tillräckligt för att egentligen ha skäl att säga något, än mindre komma med påståenden om hur transexuella bemöts av samhället.
Om man lever i hbt-världen kan man ibland tro att en är accepterade. Jag var med i RFSL ett tag och det var toppen att gå någonstans ibland. Även om det var en samlingsplats för tankar långt mer trångsynta än i stora delar av samhället. RFSL är jätte bra på homo, bi och queer.. trans skiter dom fulständigt i.
Men ute bland "vanligt folk" är det ändå inte så. Jo dom allra flesta är ju ändå snälla mot dig och till och med använder ditt nya namn. Dom flesta vill ju ändå hålla upp en schimär av att vara välfostrade och vänliga människor.
Då hör jag ofta att "det bryr inte jag mig om jag är väl vem jag är". Och det håller jag med om. Problemet är att det är som kinesisk vattentortyr det är bara en droppe i taget men det får dig ändå att skrika till slut.
Nej jag tycker det är fel att beskriva transition som enkel, en fluffig resa där alla är snälla mot en. Det här är bara några av dom dåliga grejor som jag kommer på just nu. Det finns många fler. som samantaget gör det till ett helvette.
Jag kan bara beskriva den här resan som jobbig, och då har jag knappt ens kommit ut på gata... Men samhället försöker ibland att ge stöd.
Och som avslutning försök inte ens sätta dig in i TS-grupperna på QX. Det är vet inte ett skit om vad det innebär att vara transsexuell. Det heter QRUISER av en anledning. Jag hängde där och det försenade mig med åratal. Sök proffessionell hjälp innan du är för trött, deprimerad och inte orkar mer.
Vad är bra då? I nuläget har jag precis samma problem som jag hade innan. Ingen skillnad.