Ångesttisdag.

Vet ni vad som är det sorgligaste ljudet i världen? ... jag tycker nog det är ljudet av att vika flyttkartonger.

Har sån sjuk ångest över att behöva flytta. Hade jag varit bättre och förtjänat att bo kvar hade jag ju sluppit.

Det hade varit så annolunda om det var att jag flyttade för att försöka något nytt komma bort från allt tidigare.

Nu tar jag ett kliv bakåt i tiden. Två år. Jag klarade inte av att plugga. Jag klarade inte av att hitta jobb.

Två år helt bortslösade lagda till alla de år som i onödan försvunnit innan dess.

Går inte att hitta någoting positivt i att vid tjugofem års ålder flytta tillbaka till sina föräldrar precis lika hatad och misslyckad som när jag äntligen kom där ifrån.

Nu kommer allt bara bli värre. Det är de enda det kan bli. Men det är ok, jag förtjänar inget annat.