Om jag säger att du är bra, att du väcker något i mig och att din person berikar mig. Om jag säger att det finns en stark känsla hos mig som vill göra mer av vår relation. Om jag säger att jag är kär och att du skapat den känslan. Skulle du avfärda mig då?
Jag kan inte ta den risken. För om svaret är ja, skulle det vara oförlåtligt av mig att ha tänkt dessa tankar, än mindre att ha formulerat dem i ord.
Skulle det omfamnas på ett varmt sätt skulle inget bli som innan. Kanske skulle det finnas ett vi i någon mån, kanske skulle vi säga att det bara är fint och fortsätta vår vänskap. Kanske skulle tiden göra något med det. Jag vill nog helst se känslan försvinna bort och allt fortsätter vara så som det är, att jag slutar känna och slutar låta det vara något som styr mig.
Jag vill nog inte känna, verkligen inte så här. Jag vill inte vara den som förstör. För det som finns är fint, så oerhört fint och jag vill inte utsätta det för någon som helst risk.
Jag är så dum.
Emotionell och dum.
Jag kan inte ta den risken. För om svaret är ja, skulle det vara oförlåtligt av mig att ha tänkt dessa tankar, än mindre att ha formulerat dem i ord.
Skulle det omfamnas på ett varmt sätt skulle inget bli som innan. Kanske skulle det finnas ett vi i någon mån, kanske skulle vi säga att det bara är fint och fortsätta vår vänskap. Kanske skulle tiden göra något med det. Jag vill nog helst se känslan försvinna bort och allt fortsätter vara så som det är, att jag slutar känna och slutar låta det vara något som styr mig.
Jag vill nog inte känna, verkligen inte så här. Jag vill inte vara den som förstör. För det som finns är fint, så oerhört fint och jag vill inte utsätta det för någon som helst risk.
Jag är så dum.
Emotionell och dum.