Gäsp.

Trotts härjningarna bland känslor och tankar blev det en lite produktiv dag. Klarade av att få klart den inte alls samarbetsvilliga kompletteringen om polsk statsledningen över två sekel.

Är glad att jag kunde komma upp i morse. Att jag kunde ta mig iväg till universitetet och bara gjort klart. Får jag godkänt kan jag säga hej till två veckor ledigt, inte vad jag behöver, inte alls, men valet är inte mitt. Tycker att jag borde vara gladare. Den här veckan bjuder på mycket. En del saker som aldrig hänt tidigare.

Försöker komma på vart gränsen går mellan min blyghet och oviljan att säga något för att slippa höra min röst. Destruktivt självmedveten ifrågasätter jag hela mig själv för att inte jag inte ha något kroppsligt att kunna ge någon och egentligen inget själsligt heller mer än någon form av kärlek. Vill inte känna sånt. Det skrämmer mig och sänker mig i onödan.

Soundtrack of the day, Bruch - Symphony No.2 in F-minor, Op.36

Nä nu går jag hem.