Katakres.

Skulle vilja sova.
Men mina tankar är överallt.
Helgen. Jaget. Skapandet.
Vill så mycket. Vill, vill, vill.

Känner viss längtan till att jag får använda min ena present, nej tänker inte öppna den för tidigt, men vill, skulle göra mitt bildsinne ganska uppmuntrat. Så jag pillade ihop ett armband, väntade på tröttheten. Knöt ett halsband, väntade på tröttheten. Men nej inget sova.

Helgen, en hel väldig massa "om", alla tankar blir till bilder av de värsta tänkbara scenario. Mer ångest. Mer rädsla. Skulle ju sluta med det. Skulle sluta med att måla dumma bilder i huvudet.

Dum, Så dum.

"Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns"
- nationalteatern.

Vill ju bara sova.