Tjugohundrafjorton

... var rätt bra ändå.

Jag har börjat lära mig att skratta.

Jag har tyckt om mig själv ibland.

Jag har fått kontakt med riktigt bra personer.

Jag har inte varit inlagd ett enda dygn.

Allt det jag mår dåligt över finns kvar och i det stora hela har det varit som vilket annat hopplöst, tomt och meningslöst år. Men det har gett mig många fler små vackra minnen än något annat år gett mig och dem finns ändå där, händelserna som aldrig tidigare varit.

2014 var ett bra år. Bättre än alla de tidigare åren. Mitt bästa år vid liv.

Jag försöker bara hoppas att 2015 lyckas jag bli bättre, fixa skolan, hitta ett jobb och någonting att kalla ett hem. Väntar och ser vad som blir på nya sätt och vad som inte blir. Försöker bara hoppas att 2015 blir jag älskad av någon, någons viktigaste person.

Hon som ibland försöker vara glad för det lilla.