Amaranth

Jag gillar inte det jag åstadkommit kreativt.
Jag hatar allt som har med mig själv att göra,
jag hatar allt som finns i mig själv,
det väntar bara på döden.
Finns inget att ta fram ur mig.
Om jag visste vad jag skulle börja med,
vet jag ändå inte hur.
Vill bara bort,
bort från allt.
Skapa ett liv.
Ett meningsfullt liv,
om det går.
Borde ta en promenad.

Att vara tyst. Jag är en tyst Person. Jag säger sällan så mycket som jag borde. Det handlar inte om vilja. Eller att jag inget har att säga. Inte heller om att jag inte vet hur jag skulle vilja säga något. Jag vill bara inte höra min röst. Den triggar så mycket mörker. Jag vet bara inte vad som gör mest ont. Tanken av att behöva prata är allt som krävs, det behöver inte ens vara i en verklig situation, samma känslor finns av tanken. Jag hatar det. Att det är jag själv som gör allt så här. Att jag känner mig handfallen och inte kapabel att en ha ordning själv.