Fem söndagstankar.

Ibland tror jag att vänskap bara blir viktigare och viktigare i denna värld av utbytbarhet och minskande mänskligt värde. Då kan nog något som en relation utgöra en motpol i något bestående och tryggt. Men vad vet jag. Kanske är det bara desperationen som ter sig i ännu en tanke.
 
Sverige kommer aldrig att drabbas av ett krig... och det har ni helt rätt i. som de flesta fick lära sig när vi var små, det aldrig är ens fel att två träter. Sverige kan bli okuperat däremot. Men hamna i krig, knappast. För att ha ett krig krävs två stridande parter. Sverige kommer aldrig att kunna bli en av dom. Inte med det här folket och det här politiska etablisemanget.
 
Den som lever i övertygelsen att en militär enbart dödar människor, torde också leva i övertygelsen att poliser enbart dricker kaffe och slår invandrare somenkulgrej, att brandmän enbart räddar katter ur träd, att banktänstemän enbart är svin, att politiskt våld är ohygligt fel fast bara ibland. Ja listan över trångsynthet och idioti kan bli lång.
 
Tjuvlyssnat på allmänheten. Hör en kille på pendeltåget som trött beskriver sitt jobb med att "de har mig i koppel hela tiden". Tråkigt för honom men... Oj oj oj. Folk är så tokiga alltså, begriper ju ingenting. Jag skulle bli jätteglad om jag fick va i koppel hela dagarna på mitt jobb.
 
Att betala för ett vattenbombnimgsflygplan tror jag ingen är berädd att göra. Besättningar ska tränas kontinueligt, löner ska betalas och oringar ska smörjas... Det handlar om många och åter många miljoner kronor per år som vi kan lägga på annat. Skolor exempelvis, eller betydligt mångsidigare helikoptrar, eller varför inte bara mer resurser till rtj över lag, För vi kommer inte behöva den typen av flygplan så ofta att priset för systemet kommer att vara försvarbart av någon regering. Men nej, populismen vet inga gränser och samhällsekonomi har aldrig varit av intresse för valfläskhärsknapolitiker.

En onsdag i Augusti

Varför bjuder SVT in experter för att prata i tv, men istället skriver i manus att ankaret ska tala i manus på experten och ständigt avbryta?
Varför är det så mycket faktafel i det som korespondenterna säger?
Varför anser SVT att en journalist måste skickas till USA för att intervjua en tidigare självmordsbenägen person, när det finns många med den erfarenheten i Sverige?
Varför är alldeles för många svenska journalister så fruktansvärt dåliga?
Så många frågor utan  svar...

Tisdag.

Fredag.


Havsönrnarna hade visst fest i vinter.

 
"kan du ta en körning efter kvällsmaten" Jo men visst kan jag :)

Torsdag.


Klara besked!

 
Lossa virkespaket i kvällsolen... Snart är det för varmt ute för så här trevliga kvällar.

Onsdag.

 
 

Mycket nu

 

Tisdag.


Kände mig sjukt villsen när det av någon aledning hamnade på mitt bord att skapa lunch för de tio tappra som stannade kvar efter helgen.

 
Sedan lekte vi felsöka granulatdisken.. eller hur många behövs egentligen för att förstå sig på hur apparaten var tänt att fungera och vad gör egentligen en del av efterkonstruktionerna...

Ängskanter och diken.

Länsstyrelsen var på besök under dagen för att göra en översyn av det arbete spm ännu gjorts..

Dom lite så där nöjda över att endast en tredjedel av allt som skulle gjorts under den treoriga projektplanen blivit gjort.

Och jag är inte förvånad. Men så har jag heller inget att säga till om. Takten bestäms av en hög grad dumsnålhet.

Utan problem hade det gått att göra klart tidigare och öven upprätta en plan för att bibehålla den återtagna marken.

Men nej. Istället ska nu ännu ett projekt startas. Det att dika och stensätta diken där de gammla slammatigen.

Två projekt på samma gång. som förväntas bli utförda med ibland inte alls ändamålsenlig utrustning och onödigt många handpåläggningar.

Men det lär väll mjölkas ut mer bidragspengar som kan läggas på annat.. och det är ju bra för andra delar av verksamheten.

Vila är viktigt.

 

Återskapandet av en kulturmiljö.

Det är så ofta som jag tänker på hurbra livet vore omd et gick att leva på att bevara och återskapa kulturmiljöer.

Men verkligheten är en annan. gemene människas faktiska intresse ger en lönsamhet som inte är reel.

Men gratisarbete är också arbete. Eller i alla fall en möjlighet att fly verkligheten och gör det som en faktiskt vill.

Det går visserligen inte så länge innan verkligheten gör sig påmind hur långt från den en försöker komma. Men ändå.

Nej i den bästa av världar hade kanske även sånna som jag kunnat ha ett arbete att överleva på. Men världen kan aldrig bli en bra plats. Hur mycket vilja som än läggs ned av alla som egentligen inte bryr sig.

Det är långt mellan känslan det här är ju bra, och att faktiskt sätta sig in i och förstå vad som behövs göras för den känslan. Alldeles för långt för gemene idiot.

Nuvarande projekt är inne på sitt femte år. takten är allt för låg och investeringarna långt från tillräckliga.

Men det är ok. Några veckors verklighetsflykt varje år är bättre än inga alls.

Avancerad fällning.


"Det var du som sa att du vill pröva att klättra"
"ska aldrig mer säga hur svårt kan det vara"

Har en helt nyfunnen respekt för vuxna människor som klättrar i träd!