Att ta ställning.

Jag köper kläder ytterst ytterst sällan, inte för att jag inte vill, utan för att jag inte kan. Mitt största problem förutom storleken och könet är att jag inte tycker att konceptet med slavarbete är bra. Det stör mig ibland, det hade varit lit skönt att vara som alla andra naiva människor och jubla över hur billigt något var och att det är helt perfekt. Men sammtidigt skulle jag inte kunna leva med den förvåning samma typ av männikor känner när dom får reda på att det är tackvara slavarbete dom kunde köpa sina byxor för två hundra spänn eller den där toppen för en hundring. Jag skulle aldrig kunna leva med det, jag skulle definitivt inte kunna leva med att efter två veckor börja agera som om inget hänt. Jag föraktar människor som säger sig vara helt emot något men inte har någon som helst vilja att göra något eomt det. Det är så korkat, så skammligt. Men jag får skylla mig själv.
Kommentera

Sjösäck

Från Rooktown. Priset har nissarna lyckats få upp till 4k, vilket jag inte kan förstå hur dom lyckats med då jag inte kan se hur materialet kostar mer än 1k (och då är det ändå jävligt bra marginal) och det endast är frågan om att sätta ett bälte på en redan färdig väska. Men det finns väll något där i som jag inte riktigt förstår. Gör en själv istället.
Kommentera

Om trans.

Ibland vet jag inte hur jag ska bemöta värderingar och föreställningar om hur människor förväntas vara. Det är ganska skrämmande hur trångsynta även människor som hävdar sig vara öppna för skillnader. Jag vet inte hur oifta jag blir ledssen och frustrerad över människors syn på transsexuallitet, hur man inte kan vara trans om man inte anammat alla de kulturella förställningarna om hur man ska vara. För mig handlar det inte om kläder, inte om någon fixering vid utseende eller beteende, det är inte det som är problemet, min problem är kroppsligt, Ingenting annat.

Jag är helt öppen för radikalernas tankar om att kläder, färger, intressen mm inte har något kön utan att det endast är kulturellt. Men jag tycker rent generellt inte att det finns större fel med det. Jag tycker om skillnader och anser att det kan finnas utan att vara ett hot för någon.

Vad jag inte tycker om är den kroniska sjukdom som drabbar människor som anstränger sig känslomässigt och tidsmässigt utan att se vad det är dom själva skapar. Om man vill skapa en kultur där skillnader inte finns, då borde det ju vara givet att man beakar att det ändå finns skillnader mellan individer. Även om politik, och kulturella ställningstaganden inte har utrymme för individuallitet.

Någonstans här vill jag komma till att det inte på någotsätt handlar om era meningar om vad det är jag är. Jag är tjej inte mer än så, det enda jag saknar är den biologiska kroppen, det rä mitt problem, ingenting annat har någon egentlig betydelse.

Blir bara ledsen.
Kommentera

Appropå vofflor.

Googlade pancake och dog lite när jag såg denna.
Kommentera
Kategori: Mat

Det där med vofflor.

En trend sedan våffeldagen verkar vara det här med våffelrecept, så jag passar på att dela det bästa av dom alla, draihopp en tjock fin smet, grovriv ett par höstäpplen och blanda ned i smeten tillsammans med lite kanel och resultatet det är otvetydigt det bästa någonsin. En annan hitt är att blanda i fint hackade färska jordgubbar eller hallon men det kräver att sommaren är närmre, för de "färska" bär som finns i handeln är alldeles för vattninga för att fungera bra.
Kommentera

Högskola

Hmmm... Trotts att jag en en månads tid försökt intala mig att jag skulle INTE ska plugga nå mer ever in my life så har jag skickat in ansöknigarna. Förutom sjöfartshögskolan och chalmers i år även försvarshögskolan, inriktning mot krishantering/ säkerhetspolitik. Vilketär ungefär samma sak som jag håller på att misslyckas kapitalt med att plugga nu. mjamja kanske löser sig. "har ju sökt och det är det viktigaste"
Kommentera

Samtidigt i Ryssland.

I ryssland pågår nu en storskalig "inspektion" av organisationer som inte registrerat sig, non-governmental organizations. Syftet med inspektionerna ledda av FSB är att hitta "utländska spioner". Anledningen är den lag som duman röstadeigenom i höstas som slårfast att alla organisationer som inte tar emot statligt bidrag eler faller under bidragskriterierna bedrivs av utländska insurgenter.

Personligen finner jag det märkligt hur svenska politiker, och allmänheten för den delen inte ser detta som ett problem utan istället talar sig varma om insatser för demokratin i länder i andra värdsdelar. Från stockholm till stpetersburg är det 68 mil, det är lika långt som till umeå, men att totalitära regimer tillåts verka helt utan debbatt så nära bakgården, det är inte något som ska ses som något problem. Eller? Jag tycker att det är rent ut sagt skammligt att våra folkvalda vägrar att ens uppmärksamma problemet.
Kommentera

Vikten av Sällskap

Ibland brukar jag önska mig en vän. Eller i alla fall någon person som faktiskt ville vara i min närhet. Det är synd att jag inte kan prata med människor. Att jag inte har några av de sociala färdigheter som krävs för att lyckas lära känna någon. Eller ens charmant nog för att arbeta med under en timme eller två. Nä, många är dom bilder som aldrig någonsin kommer att kunna tas. Och allt på grund av min fullständiga oförmåga att vara med andra. Men jag klandrar inte. Jag har förståelse för varför människor kräver att få något värdefullt av sin spenderade tid. Det ger mig bara ångest att tänka på. Och alla idéer och timmar som spenderats i drömmar, dom kommer aldrig att betyda någonting.

Ibland önskar jag att jag kunde vara den jag vill vara. Att jag var social, snygg och charmant. Att jag var kvinna. Att jag hade någon möjlighet att få lära mig att fotografera personer. Drömma ska man, stort, orealistiskt och verklighetsfrånvänt, då blir man lycklig, bara man har sina drömmar.
Kommentera

Det finns ingenting.

någon dag ska jag lära mig att det aldrig är värt att säga någonting. Efter alla timmar och al energi som lagts ned på att försöka formulera något finns det inget värde i att bli bemött som om man vore dum i huvudet. Fast det är jag ju iof så det kanske bara är bra. Att jag ens bryr mig. Det är ju inte som att det skulle vara nytt. Borde sluta få ångest av verkligheten och acceptera den istället.

Känner att jag är redo att dö när som helst. Det finns verkligen ingenting som jag kan ta mig ann i det här livet. Plugga det går inte, arbeta det går inte, samtala det går inte, intala mig att världen är en annan det går inte. Ingenting fungerar.

Men det är ok, det är bara att leva livet så blir allting bra. Eller inte. Men å andra sidan så har jag ju överlevt mig själv i tjugofyra år så kanske är så här dom menar att det ska vara. Men jag vet inte vad som skulle vara så positivt med det. Det är verkligen helt främmande för mig. Men å andra sidan har jag ju inte vad som krävs heller för att manipulera någon till den milda grad att denne frivilligt skulle vara i min närhet. Kanske borde lära mig att bli någon annan. Det är ju helt lönlöst att vara den person jag är nu. Men vem ska man vara istället.

En dag önskar jag att hetsätning kunde diagnostiseras och faktiskt erkännas som ett problem. Önskar att det faktiskt gick att göra något det. Men det fungerar ju inte hur mycket man än tränar. Det finnas ingenting som jag klarar av som fungerar. Det enda som händer om jag varit duktig ett tag är att jag kompenserar det så fort jag får chansen. Sen är allting förstört som om det var det ända som betydde någon.

Nä om jag fick vara hälften så stor, då hade det kanske funnits något av värde i livet. Hade ju kanske haft en chans att ha ett hjärta och ett kärlsystem som mådde bättre. Dessutom hade det ju gått att köpa kläder. Iaf utan att sy om allt.

Kommentera

Ledsen

ibland försöker jag verkligen intala mig själv om att saker är på ett annat sätt. Att det skulle vara bättre. Det går aldrig. Det spelar aldrig någon roll vad eller hur andra sagt det. Det låter alltid lika, självklart, så logiskt. Så fullständigt omöjligt att lyckas ta till sig. Förstår inte ens varför.

Behöver hitta på något vettigt att göra i morgon. Något vettigare än att ta en promenad och bli sur och ledsen över hur fina alla andra är. Något vettigare än att se på kläder och saker i affärer som jag aldrig någonsin kommer kunna köpa.

Och vad i helvette är grejen med att skriva ett fint pm och sen avregga sig. Blir så jävla less på hur människor fungerar. Borde tala om för aspien att sluta tycka illa om förändring och bara acceptera att människor är usla svikande varelser och inget annat påhitt som att det skulle gå att få någon form av glädje i andra.
Kommentera

Snart dags igen

Snart är det så dags att söka högskola än en gång. Det kommer bli som alla tidigare år, Kommer söka alla utbildningar som jag vill gå men som jag sedan länge vet att jag aldrig kommer kunna komma in på. varför? Antagligen för att jag är för dum för att förstå det patetiska i det hela. Kannske för att kunna intala mig själv att jag åtminstonde försökt. För det är ju det som betyder något, att försöka. Vad man försöker betyder fan ingenting, Det är vad man faktiskt lyckas uppnå som räknas. Om man inte tycker om kännslan av misslyckande förståss då kan några försök vara fullt tillräckligt för att tillfredställa sig själv.
Kommentera

verkligheten oredigerad

Slutar läsa här nu, här och över allt annat inga fler bloggr forum böcker ingenting. Jag orkar inte fortsätta skada mig själv i tron om att det finns något bra i att läsa om andra. För det finns det inte. Det enda det gör är att skada det som faktiskt finns i mitt huvud. Sen får väll alla ni förståsigpåare säga va fan ni vill om att det är bra att göra sånt som man mår dåligt av, då lär man sig hantera det och jadi jadi för ni har fel så jävla fel att ni inte ser det själva. Det finns ingenting bra i det här. jag förstört allt i mitt liv genom att tro att det fanns något riktigt i det. Jag vet att jag ljuger, jag kommer sitt och läsa någon underbar människas jävla blogg i morgon också och tillslut må så patetiskt jävla dåligt som bara jag mår av att läsa om andra, jag kommer vilja ta mitt liv då som alla andra nätter. Att se andra, att höra vad andra tycker och tänker om livet. För det är det enda som jag är bra på, att förstöra mitt liv mer än nödvändigt.

Jag hatar allt som har med mig att göra, inget fel i det, den har kroppen kan ingen älska och skulle jag av någon anledning lyckas göra mig förtjänt av en annan, Ja då spelar det ingen roll för jag är ändå samma patetisk lilla skit som inte vet någonting om något i att vara med andra människor. Men fuck it. jag orkar inte längre, någon gång får det fan räcka med allt det här.

Jag kommer ändå aldrig att kunna bli den jag vill vara. Jag kommer aldrig kunna säga till någon vad jag vill ha sagt. aldrig aldrig aldrig. Det är den äckliga sanningen om det här patetiska skitkliv jag har.

Det finns ingenting för mig i det här livet. Jag har krav ouppfyllbara krav ett av dom är att en dag kunna känn mig glad. jag vet inte varför jag kräver något så patetiskt av mig själv. Jag vet att jag aldrig kommer kunna känna den känslan för jag kommer aldrig få min kropp jag önskar. Jag kommer aldrig få den där utbildningen eller det där jobbet. Jag kommer aldrig hitta den där människan som förstår eller accepterar någonting av mig till den grad att denne skulle vilja leva i min närhet. Jag kommer aldrig kunna älska. Jag kan inte ens tycka att det patetiska äckel jag är är något att ha. vad finns det då för någon anledning för någon annan att tycka annorlunda. Det spelar ingen jävla roll hur snäll jag försöker vara mot någon för jag har ändå ingenting av det som krävs för att vara något av värde för någon. Det är den enkla och rena sanningen.

Ska fortsätta vara den patetiska människa jag är nu och vrida mig i mitt egna raseri genom den här natten kanske sova en timma och storgråta med ett krampaktigt tag runt det hoprullade täcket som alla andra nätter. För det är den värme som finns i det här livet. Det är den enda närhet jag förtjänar i vilket fall som helst.
Kommentera