Amaranth

hade ju varit bra om jag inte glömt bort att anmäla mig. Jag förtjänar verkligen inte ens att försöka komma vidare någonstans från där jag är. hur är det en möjligt att vara så jävla sämst. Men det är ok det är bra ett år till av livet som blir bortslarvat. Befria mig från det här. jag orkar inte.

växlar mellan att vilja fixa ett socialt liv och göra allt jag kan för att utveckla vänrelationer och att vilja rulla in mig i mitt täcke i uppgivenhet och tårar och bli en antisocial burrito och aldrig mer försöka.

Men människor är så jobbiga och säger massa saker dem inte ens menar och jag förstår inte varför. Varför säga ja när det inte finns intresse att visa det i handling. Jag orkar inte att det är så. Jag orkar inte att allt är som det är i den här förbannade kulturen. Ändå är allt jag vill att förstå vad jag hela tiden gör fel.

Det går inte att förstå och livet blir så onödigt att leva. Dagens mest befogad fråga Gabbi, varför är du hela tiden elak mot dig själv?

Nej åter till Polsk filmhistoria!

Men litteraturen tycker annorlunda.

... eller kanske snarare frånvaron av den. hos mig och andra. Att kunna leva ut är så fjärran. En relation där allt är normalt. Omöjligt att hitta. Introverta och sjuka är oönskade det är att acceptera.

Utan att kunna hitta, ens klara av att skapa den mest ytliga vaniljaktig vänskap, är en djupare vänskap omöjlig. Att leva ska varken vara bra eller enkelt. Hade det varit enklare om jag fötts som tjej.. kroppslig.. identitesrätt, eller om jag kanske var en extrovert. Eller om jag kunde hantera mig själv. Vara mig själv. Eller i alla fall inte vara sämsta flickan med sämst social kompetens.

Lyckades i alla fall hålla fokus genom hela första föreläsningen på SU. Ska vara glad för det lilla. Ska bara hålla den styrkan uppe. vore onödigt att få för mycket frånvaro. Ska ta mig dit varje dag resten av hösten på något sätt. Fast det kan inte gå sämre än att det blir som vanligt.

Hoppas att det inte regnar och blåser lika demoraliserande på mig i morgon. att vara nyttig har sitt pris. Att ogilla kollektiva färdmedel lika så. för allvarligt det är fan inget annat än vidrigt att tvingas stå med näsan i andras armhålor... om en inte är miljöpartist förstås då är det bättre än glass i en sommarhage.

Varför bjuder SVT in experter för att prata i tv, men istället skriver i manus att ankaret ska tala i manus på experten och ständigt avbryta?
Varför är det så mycket faktafel i det som korespondenterna säger?
Varför anser SVT att en journalist måste skickas till USA för att intervjua en tidigare självmordsbenägen person, när det finns många med den erfarenheten i Sverige?
Varför är alldeles för många svenska journalister så fruktansvärt dåliga?
Så många frågor utan  svar...

blir så ledsen och arg av människor som inte vet vad dom diskuterar och genom sin okunskap bestämmer sig för att diskutera utifrån direkt felaktiga utgångspunkter för att mörka att dom inte har någon aning, men måste uppfylla sin bild av sig själva som duktiga insiktsfulla människor. Nej fy fan. Men dom är bara människor, så att begära något mer vore enbart befängt.

Det värsta är att är ju förövrigt att eftersom att den skaran människor är medvetslösa i sina syrefattiga bubblor så är dom helt oemottagliga för varkligheten. Lite synd men dom är bara människor, sittandes på en självskapt pedistal av perfektion på sedan länge syrefri höjd.

Det är så patetiskt med människor som vill framstå som intelektuella... eller vad fan det nu är dom vill framtälla sig själva som... vet dom itne själva när det är dags att lägga av... eller i alla fall läsa någon litteratur i ämnet.

Tog en sista nattlig promenad genom staden. ångestresa delux.Staden var i samma ljusa sinnesstämning som jag själv.

Det är något med att gå ensam genom en nästan helt tyst, öde och nedsläckt stad stad endast stör av en enstaka lastbil på gamla europavägen.

Det är vackert. Men också riktigt riktigt sorgligt. Det är trevligt. Men också riktigt riktift tråkigt.

Allt var sig likt ångesten duggade lika tätt som alltid kring vägarna på campus. De smala tvärgatorna ut med gågatan lika tråkiga som alltid.

Vad har jag egentligen gjort av all tid i den här staden. Vad fan gör jag med mitt liv egentligen.

Två år har jag bott här. Jag kom för att göra något nytt. I en ny stad. På en ny skola. Ingenting gick som det var tänkt.

Varför är det enda som går att lita på att ingenting någonsin blir som du själv tänkt, viljat eller önskat.

varför är livet så bra att jag vid tjugofem års ålder står på precis samma jävla punkt i livet som när jag var nitton.

Varför är livet så.

Varför.

"Demonstranterna från ryska landsbyggden" som okuperar statsbyggnader i Donetsk har beslutat om folkomröstning för att bilda en republik... undra vad den republikens första fråga kan handla om.... skulle det kanske kunna vara: vill vi bli en del av ruskiland...

Under tiden förundras jag över svenska allmänhetens, journalisternas och politikernas naivitet och oförmåga att se de enklaste av samband ock i alla fall överväga att lära sig någonting av tidigare händelser. Jag äcklas av er.

 

Vaknade med en för en gångs skull intressant haverirapport. som jag kände att jag skulle läsa på en gång. Om den herka som förra våren flög in i kebnekaisemassivet.

Den där konstiga känslan som infinner sig när jag inser att jag lärt mig mer om krishantering på en förmiddag än under ett år på ett universitetsprogram på samma ämne.

Samt sorgen över de omkomna, deras tyvärr stor tillit till andra samt de fatala konsekvenser man kan mötas av i okunskapen (det är visserligen svårt att känna till brister som inte ens tillverkaren känner men likväl är det okunskap).

Hur kan jag ha missat att söka utbildningar till vårterminen. Hade det uppskrivet på lappar fan över allt och ändå tar det flera dagar innan jag ens reflekerar över det.

Det är inte ok graden av förmåga att göra något bra som jag saknar. Patetisk är vad jag är. Men nu har ni ju rätt som klagar på att jag inte ens försöker göra något. Grattis till er.

Hur är det möjligt att vara så jävla misslyckad och dum i huvudet...

Det är patetiskt.

Har läst all den icke- sociologiska literaturen som utgjorde krishanteringsprogrammets kurs- literatur dvs det som handlade om saker som krisledning, riskanalysering, förebyggande och sånt, det jag trodde att programmet handlade om. Någon examen kommer jag däremot aldrig att få. Så kunskapen är egentligen helt meningslös.

Under förra året och året innan läste jag skogsmästarprogrammets literatur. Saknar behörighet till det programmet. Och nog för att det är väldigt intressent, men kunskapen är likväl obrukbar.

Sen har vi all sjöfartslitteratur som genom åren lästs gång på gång. Det jag skulle vilja lägga hela mitt liv på men inte har någon som helst möjlighet till. För jag är inte behörig. Ett alternativ är att köpa utbildningen, men det är inte realistiskt. Här har vi riktigt meningslös kunskaper.

Men jag har ju senderat fritid. och det är väll alltid något.

Kanske hade någonting blivit bättre om jag någon gång påväg genom livet hade lärt mig att uttrycka tankar och slutsattser på ett för akademin acceptabelt sätt. Men en del saker är helt enkelt omöjliga.

Det är för mig vid skillnad på att redogöra för något inlärt och att skriva flera tusen ord om en frågeställning. Vet att det låter helt osanolikt. Men sån är verkligheten.

Det värsta med att vara ensam är inte att vara själv. Det värsta är att sitta i vänthallen på stockholm central och känna sig ensamare än någonannanstans.

Ångesten tränger sig på. har för länge sedan dolt alla flyktvägar. Men det är bara att leva livet intalar jag mig. Ni säger att det bara är att leva livet. Men ingen av er har någon aning om vad det innebär. Ångesten vinner över mig.

Jag borde tagit min andra examen till sommaren. Men eftersom jag aldrig lyckades förstå något under mina år på varken tidigare program eller det här så kommer det inte att hända. Jag skäms, samtidigt som jag redan från början visste att det skulle sluta såhär. Jag har inte lärt mig någonting om mig själv ens. Det skäms jag för.

Trots flera försök att skriva klart allt har jag fortfarande inte någon chans till examen. Mina tidigare kurskamrater har jobb och fina bostäder, själv bor jag kvar i en skitliten hyreslägenhet som jag snart blir vräkt ifrån. Livet är patetiskt.

SCB har än en gång visat att nästan var fjärde man, och var tionde kvinna saknar vänner. Förstår inte varför människor är så chockade. Eller det gör jag för de flesta människors världsuppfattning är, intressent för att vara diplomatisk.

Min ångest håller på att nå nya höjder. Fick brev av hyresvärden i dag måste lämna in studieintyg från universitetet. Jag har inte ens sånt. Jag har ingenting. Jävla ångestbollen blir större och större.

Jag vet inte vad jag ska göra. Det enda alternativet är att flytta tillbaka till mina föräldrar och då må ännu dåligare. Fast det är ju bättre än hemlöshet iaf.

Jag förstår inte varför jag läser bloggar ellerforum. Jag förstår inte varför jag ser på andra människor. Nör det enda som det ger mig är ångest. Känslor av att inte ha något vettigt alls i livet. Att för varje dag som går gå miste om så mycket.

Det enda jag vill är att någon gång kunna känna glädje över någonting som jag själv gjort. Att någon gång inte må dåligt över allt det som andra ser som självklara skäl till att inte må annat än bra.

...you run to catch up with the sun but it's sinking, racing around to come up behind you again. The sun is the same in a relative way but you're older, Shorter of breath and one day closer to death...

Fast ingenting kanske är så bra som människor får det att låta eller se ut. Den person som sa att drömmar är bra kan aldrig ha haft en enda dröm.

För ett tag sedan gick allas vår Cecilia Widegren ut med debattartiklar i en mängd tidningar och berättade om den fantastiska, storartade och enorma satsningen på försvaret av Skaraborg och Norrbotten. Regeringen Reinfeldt skulle minsann satsa på förbanden armén som har mest eldkraft – stridsvagnarna. Det skulle renoveras och det skulle moderniseras, detta var ett av de nymoderata genidragen för att öka försvarsförmågan.

Det Widegren inte berättade men som snart lät sig berättas var att det inte ens handlar om halva stridsvagnsparken som skulle moderniseras och renoveras. Av landets 120 vagnar så skulle bara 56 få bli moderniserade och få nya miljövänligare batterier nya sikten och interkom.

Det var förrförra veckan, då var “satsningen” en halvering. Idag vet vi ännu bättre, “satsningen” betyder att drygt 30% av stridsvagnarna moderniseras nämligen 42 stycken. De övriga 78 kommer att förrådsställas, samla damm och hamna i något som med lite fantasi kan kallas en “låg nivå” inom några år i malpåse.

Men alla de där 42 stridsvagnarna kommer enligt jourhavande floskelgenerator och propagandaminister vid Försvarsdepartementet efter “satsningen” hamna på en “väldigt hög nivå” säger igen blyfria batterier, nya sikten och interkom. Det känns betryggande när den enda tänkbara motståndaren i vår del av världen , som enligt firma Enström och Widegren befinner sig på en kronisk "väldigt låg nivå", där ingenting Ivan gör eller företar sig påverkar nivån inte ens regelrätta kränkningar...

Att Ryssland har 2998 moderna och halvmoderna stridsvagnar i dag och där en helt ny generation vagnar är under utveckling med målet att förbandssätta 2300 state of the art vagnar (väldigt-låg-nivå-stridsvagnar) innan början på 2020-talet.

Hög nivå vs låg nivå? Även för moderater spelar numerären roll, och Sveriges “satsningar” måste få Kreml att skaka i skrattkramper.

Polska Centrum för Öststudier publiserade här om dagen en sammanställning av de beslut som tagits av Kreml i frågan om Snowden.

Man tar bland annat upp den breda ryska uppfattningen om USA som ett av skälen till att ett beslut om utfärdande av visum kunde ges. Och det är mist sagt hårda och raka ord utan förskönande omsskriving som ges "...were taken by the Russian authorities in the belief that Washington would not undertake any retaliatory measures. This is because the Russian elite perceives the United States as a declining power, in the terminal stage of its history, which is struggling with so many problems that it cannot afford further deterioration in its relations with Moscow."

"The Kremlin expected the Obama administration to pass over the Snowden case, and to continue its diplomatic efforts to gain Russian cooperation on reducing nuclear arsenals, finding a solutio n to the Syrian crisis, and dealing with the question of Iran’s nuclear programme. The Kremlin assumed that President Obama would continue his policy of ‘resetting’ relations with Moscow."

"This decision .. has been welcomed by both conservative-nationalist (for its opposition to the United States) and liberal circles (for sheltering a defender of individual rights against surveillance by a great power’s intelligence services)."

Ibland hade jag kunnat tycka att det vore skönt om det även i sverige gick at ha en så nyanserad syn på vad som faktiskt händer på andra sidan östersjön, men drömmar är inte till för att uppfyllas.

Struken, struken, reserv, reserv, reserv, ja det är resultatet av den senaste högskoleansökan. Men det var väll egentligen ingenting förvånande att det skulle bli så. Rätt väntat faktiskt.

Vad jag ska göra i höst är fortfarande hemskt oklart.

Hatar det här så innerligt. Jag vill bara ha ett hem. En sysselsättning. Jag vet att det är alldeles för mycket begärt av livet men ingenting annat har egentligen någon betydelse, mer än som ångesttroll i de djupa uråldriga mörka skogarna.

Det skulle ha varit bra om jag hade lyckats få betyg i något de senaste året. Det skulle ha varit bra om den utbildningen var i närheten av en sån jag vill gå. En där det är kunskapen som räknas och inte hur många ord man kan skriva i en uppsats.

Det enda som är säkert är att det aldrig kommer bli något bra av det här. Det kommer i alla fall inte bli som jag vill.