Amaranth

Om det ändå gick lika bra att må bra, att spendera livet med att inte vilja dö, som det går för politiker att framställa sig som kunniga med målet att göra det bästa. Om jag ändå var så pass bra på självbedrägeri som alla andra verkar vara. Då hade jag slutit gå och drömma om dagen då jag äntligen slipper den här sandlådan.

 

Livet är inget annat än provisorium, och jag kan inte hantera det. Jag vill kunna tro att livet kan bli som jag vill. Jag vill kunna tro att det jag vill är realistiskt.  Som att relationer skulle kunna vara varaktiga. Det finns inget som gör det här livet värt att leva. För varför ska man lägga ned all sin energi på något som i slutänden ändå inte betyder någonting. Jag finnar det obegripligt.

Förstår inte varför man har drömmar egentligen, dem är ju inget annat än självdestruktiva. Varför man gång efter gång försöker planera sitt liv. Det ända som är säkert är att inget kan bli som man vill. Förutom att man dör tillslut förstås. Vilket är tur.

 

En lördag i ensamhetens  verklighet är på väg att bli kväll. Men vad som skulle vara bra med det är svårt att säga. Skulle gärna gjort något, Något annat än att bara sitta och glo ut på gården. Men det finns ingen möjlighet till det. När allt kommer kring hade det inte gjort någon skillnad. Jag hade fortfarande varit precis lika ensam. I den här ensamheten finns inget roande.

Men jag har säkert fel. Det brukar jag ha. Natten kommer bli som vilken som helst. Lång, tårfylld, helt fel. Men livet erbjuder inte mer än så

 

Kommer aldrig att kunna leka er lek. Jag förstår inte hur den fungerar. När jag frågar tycks ingen villja hjälpa. Aldrig ger någon svar som ger klarhet. I den här leken är sociala kontakter o och a har man inga, då är man ingen. Hur gör man egentligen för att få dem, vad, hur ska man vara, vad ska man vara. En sak är säker, jag är det inte.

 

Men vad spelar det för roll.

 

" I'd like to share a revelation that I've had during my time here. It came to me when I tried to classify your species and I realized that you're not actually mammals. Every mammal on this planet instinctively develops a natural equilibrium with the surrounding environment but you humans do not. You move to an area and you multiply and multiply until every natural resource is consumed and the only way you can survive is to spread to another area. There is another organism on this planet that follows the same pattern. Do you know what it is? A virus. Human beings are a disease, a cancer of this planet." Agent Smith

 

Det är tur att det finns någon som delar min tes. För det är precis så det förhåller sig.

 

Som sagt och på fredagar får man dricka sig redlös för det är okej att göra det för det heter fredag lördagar går också bra.. men på andra dagar nejnej. Jag mår bra när jag är full, har i alla fall ingen ångest över livet. En annan bra sak är ju att man faktsikt somnar när man går och lägger sig. Det är bra. Riktigt bra. Försöker komma på något som är genuint roligt att sysselsätta sig med i ensamhet men det har visat sig omöjligt. Skulle behöva något att göra. Eller ännu bättre någon att göra någonting roligt med. Men man ska inte sikta för högt då missar man vallen.

 

 

real, Something is calling, crawling in my skin. Am i going mad, I can't say

Just nu i skolan, Marx, Weber, Simmel och Durkheim. Detta ska det inom en snar framtid bli tentamen på. Känns inte helt stabilt får jag väll säga. Men det ska nog gå bra. Ritzer har skrivit en usel bok. Dessutom saknar jag enkelheten från utbildningar där man läser en bok, sedan tillämpar man det man lärt sig, inget annat. Det där med helt teoretiska studier är kanske inte riktigt min grej när allt kommer kring. Men det är bara att läsa, anteckna och reflektera. För att sedan göra det hela en, två gånger till. Som tur är finns delar som är riktigt intressanta insprängda bland allt de konstiga.

 

 

Det finns många tankar. Men vad som ska hända är allt annat än klart. är rädd att det framtiden har med sig på inget vis är lik det som jag varje dag går och drömmer om. Drömmar är lite jävliga. Dem tenderar att aldrig vara realistiska men ändå få för mycket uppmärksamhet och energi.

Men här sitter jag. Som vanligt de senaste veckorna alldeles för sent på natten och kan inget annat göra än att se på klockan hur tiden fortsätter att gå medens känslan av att livet helt står still sakta växer sig allt starkare.

Det går inte att komma ifrån att det inte riktigt finns något att eftersträva i livet, något varaktigt. Men att det skulle finnas varaktighet i något som är i ständig förändring, det är hur man än vill se på det en tanke som inte är helt förenlig med hur det verkligen ser ut i livet. Vilket är synd, då varaktighet är vad jag strävar efter i allt jag försöker ta mig för. Ens lägga den energi på.

Det ska väll likna någon form av omstart men vart detta bär det får väll tiden utvisa.

Är i sin engelska version språkligt fin, men den är lång och utdragen. Jag kan inte heller säga att jag förstår tanken bakom själva historien. Verkligen inte alls. Hela tanken med den berättelsen kändes verkligen helt främmande. Hur O, eller någon annan skulle växa genom den resan är för mig obegripligt. En väldigt konstig bok som kanske i alla fall är värd att läsa för att den var först att slå igenom i genren.