Amaranth

Blev glad när jag loggade in och såg att jag hade ett oläst meddelande. "Inga referenser att du känner fotografer här eller jobbat med modeller förut. Inga prträtt i galleriet. Jag skulle inte chansa."

Referenser, varför ska alla ha referenser. Jag har inga referenser. Utan referenser får man inte göra någonting, utan referenser får man inte ens chansen att lära sig. Kapten Yossarian hade i alla fall turen att fastna på en medelhavsö.

Jag kommer nog aldrig att förstå mig på er verklighet. Men jag klandrar ingen. Men hade jag kunnat ställt krav hade jag nog också gjort det. Vem skulle vilja riskera att slösa bort dyrbar tid på att vara i närheten av en person som mig.

Men det var fem sekunder av glädje, bara att förtränga veckans alla andra timmar och intala mig att den var bra ändå så kanske jag kan glädjas över att jag har ett bra liv. Kände ju glädje...

Varför bryr jag mig ens. Varför vara ledsen över att en del saker aldrig kommer att bli av. Det är patetiskt.

Fick komentar på psykologiuppsatsen i dag. blev ett streck, sudda sudda sudda gör om och gör rätt. Man får en så bra inre känsla när man lagt ned all sin energi i två veckor på något som sedan visat sig vara helt fel från början till slut. Jag som trodde att jag förstått uppgiften jag givit mig själv att svara på.

 

Var på första föreläsningen i stadskunskap med inriktning på uppbyggande av förvaltningsverksamhet i morse. Känns bra att äntligen ha en kurs där man kan läsa literaturen och sedan bara behöva ta ställning till om det är tillämpbart, istället för skitsociologins teorier.

Nog om det. Vår är det i alla fall. Ska ta en promenad. Lägger upp en bild senare på hur mycket vår det är.

Mitt minneskort till systemkameran är för övrigt fortfarande borta. Känns jätte bra, men det kanske finns en mening med det med. Inte för att det gör någon skillnad. Det finns ändå ingenting att använda den till. Inte något jag vill iaf. Det där med ideer, drömmar, det är säkert bra för en del människor, men jag är då inte en av dom.

För att få ett jobb måste du ha erfarenhet, för att få erfarenhet måste du ha ett jobb. För att kunna bli en bra fotograf krävs att du har erfarenhet av att fotografera personer, för att få fotografera personer krävs att du är en bra fotograf. Och kapten Yossarian trodde att han hade det jobbigt på en ö i medelhavet. Men det är väll bara att acceptera. Vad annars ska man göra. Att fortsätta känna sorg över hur världen fungerar och det faktum att inget går att göra åt den gör ju ingen glad. Men det är väll sånt man har vänner till antar jag, att ha roligt tillsammans, lära av varandra. Vänner ja.

 

Men jag har inget emot att människor väljer att spendera sin tid med människor som dom vet att dom får ett bra utbyte utav. Troligtvis hade ja gjort precis likadant själv om jag hade socialförmåga och andra kompetenser.

Ibland brukar jag önska mig en vän. Eller i alla fall någon person som faktiskt ville vara i min närhet. Det är synd att jag inte kan prata med människor. Att jag inte har några av de sociala färdigheter som krävs för att lyckas lära känna någon. Eller ens charmant nog för att arbeta med under en timme eller två. Nä, många är dom bilder som aldrig någonsin kommer att kunna tas. Och allt på grund av min fullständiga oförmåga att vara med andra. Men jag klandrar inte. Jag har förståelse för varför människor kräver att få något värdefullt av sin spenderade tid. Det ger mig bara ångest att tänka på. Och alla idéer och timmar som spenderats i drömmar, dom kommer aldrig att betyda någonting.

Ibland önskar jag att jag kunde vara den jag vill vara. Att jag var social, snygg och charmant. Att jag var kvinna. Att jag hade någon möjlighet att få lära mig att fotografera personer. Drömma ska man, stort, orealistiskt och verklighetsfrånvänt, då blir man lycklig, bara man har sina drömmar.