Amaranth

Slutar läsa här nu, här och över allt annat inga fler bloggr forum böcker ingenting. Jag orkar inte fortsätta skada mig själv i tron om att det finns något bra i att läsa om andra. För det finns det inte. Det enda det gör är att skada det som faktiskt finns i mitt huvud. Sen får väll alla ni förståsigpåare säga va fan ni vill om att det är bra att göra sånt som man mår dåligt av, då lär man sig hantera det och jadi jadi för ni har fel så jävla fel att ni inte ser det själva. Det finns ingenting bra i det här. jag förstört allt i mitt liv genom att tro att det fanns något riktigt i det. Jag vet att jag ljuger, jag kommer sitt och läsa någon underbar människas jävla blogg i morgon också och tillslut må så patetiskt jävla dåligt som bara jag mår av att läsa om andra, jag kommer vilja ta mitt liv då som alla andra nätter. Att se andra, att höra vad andra tycker och tänker om livet. För det är det enda som jag är bra på, att förstöra mitt liv mer än nödvändigt.

Jag hatar allt som har med mig att göra, inget fel i det, den har kroppen kan ingen älska och skulle jag av någon anledning lyckas göra mig förtjänt av en annan, Ja då spelar det ingen roll för jag är ändå samma patetisk lilla skit som inte vet någonting om något i att vara med andra människor. Men fuck it. jag orkar inte längre, någon gång får det fan räcka med allt det här.

Jag kommer ändå aldrig att kunna bli den jag vill vara. Jag kommer aldrig kunna säga till någon vad jag vill ha sagt. aldrig aldrig aldrig. Det är den äckliga sanningen om det här patetiska skitkliv jag har.

Det finns ingenting för mig i det här livet. Jag har krav ouppfyllbara krav ett av dom är att en dag kunna känn mig glad. jag vet inte varför jag kräver något så patetiskt av mig själv. Jag vet att jag aldrig kommer kunna känna den känslan för jag kommer aldrig få min kropp jag önskar. Jag kommer aldrig få den där utbildningen eller det där jobbet. Jag kommer aldrig hitta den där människan som förstår eller accepterar någonting av mig till den grad att denne skulle vilja leva i min närhet. Jag kommer aldrig kunna älska. Jag kan inte ens tycka att det patetiska äckel jag är är något att ha. vad finns det då för någon anledning för någon annan att tycka annorlunda. Det spelar ingen jävla roll hur snäll jag försöker vara mot någon för jag har ändå ingenting av det som krävs för att vara något av värde för någon. Det är den enkla och rena sanningen.

Ska fortsätta vara den patetiska människa jag är nu och vrida mig i mitt egna raseri genom den här natten kanske sova en timma och storgråta med ett krampaktigt tag runt det hoprullade täcket som alla andra nätter. För det är den värme som finns i det här livet. Det är den enda närhet jag förtjänar i vilket fall som helst.