Om trans.

Ibland vet jag inte hur jag ska bemöta värderingar och föreställningar om hur människor förväntas vara. Det är ganska skrämmande hur trångsynta även människor som hävdar sig vara öppna för skillnader. Jag vet inte hur oifta jag blir ledssen och frustrerad över människors syn på transsexuallitet, hur man inte kan vara trans om man inte anammat alla de kulturella förställningarna om hur man ska vara. För mig handlar det inte om kläder, inte om någon fixering vid utseende eller beteende, det är inte det som är problemet, min problem är kroppsligt, Ingenting annat.

Jag är helt öppen för radikalernas tankar om att kläder, färger, intressen mm inte har något kön utan att det endast är kulturellt. Men jag tycker rent generellt inte att det finns större fel med det. Jag tycker om skillnader och anser att det kan finnas utan att vara ett hot för någon.

Vad jag inte tycker om är den kroniska sjukdom som drabbar människor som anstränger sig känslomässigt och tidsmässigt utan att se vad det är dom själva skapar. Om man vill skapa en kultur där skillnader inte finns, då borde det ju vara givet att man beakar att det ändå finns skillnader mellan individer. Även om politik, och kulturella ställningstaganden inte har utrymme för individuallitet.

Någonstans här vill jag komma till att det inte på någotsätt handlar om era meningar om vad det är jag är. Jag är tjej inte mer än så, det enda jag saknar är den biologiska kroppen, det rä mitt problem, ingenting annat har någon egentlig betydelse.

Blir bara ledsen.